Halla alla goa hombres y muyeres, nu ar det dags att forklara vem jag ar. Ja det ar alltid en bra fraga. Jag ar fodd i dom djupa skogarna av Smaland, i en fin kust stad som brinner for HV71 och J-Sodra, Jonkoping. Jag ar 23ar, 192cm, 85 pannor och brun grona ogon...

Efter min examen pa Sandas Idrottsgymnasium har jag jobbat i Spanien, Schweiz och Turkiet. Jag ar intresserad av kulturer, ekologiskt jordbruk och globala rattvise fragor. Tycker om att spela basket, gitarr, wolleyboll, golf och fotboll. Mina basta stunder ar langa vandringar eller att inte gora nagonting alls och bara lyssna pa pappas gramofon. I gruppen ar jag nog den glade och positiva, har jag fatt hora iaf. Jag tar dagen som den kommer och forsoker att gora det roligaste av den. Som en fin van till mig en gang sa
- Hellre en dag som en tiger, an hundra ar som ett far!

I skrivandets stund ar jag redan i Quito, Ecuador tillsammans med hela klassen fran Farnebo. Om tva veckor nar spanska skolan slutar, aker jag ivag med tva underbara manniskor, Emma och Lina. Vi ska gora varan praktik for FENOCIN i bergen i Loja och i den djupa djungeln i Amasonas.

Ska forsoka halla er uppdaterade, om jag hittar en dator i djungeln.
Pa aterseende/ Micke

En Emma från Jönköping som är 23 år. Bor och har bott lite överallt. Nu under våren har det varit Österfärnebo och Stockholm där min fina Felix bor.  Innan jag hamnade på Färnebo har jag jobbat, mest med mobiler (halleluja att slippa det). Har bott i Göteborg men sen lockade nya äventyr så drog till Cypern sommaren 08 sen London under hösten. Våren 2009 flyttade jag hem till mitt kära Jönköping igen, efter ett tag ville jag göra något som jag alltid velat, något som alltid funnits inom mig o skavt lite grann. Att göra något vettigt, lära mig något annat än batteritider och försäljningsknep!

Lina;
det är jag det.

Jag är född i Örebro, men har rötter från Kina –kanske var det de som tog mig ända hit till Färnebo folkis och till den stundande resan…

Mm… Ecuador. Imorgon. Shit, vad har jag gett mig in på? 

Det började kanske nånstans på gymnasiet. Jag gick ett tråkigt och väldigt vetenskapligt program, och behövde något helt annat. Då fann jag till min stora glädje: en Världsbutik i sta’n! Här öppnades en ny värld för mig; för här fanns folk som brann för en rättvisare värld. Snart kunde jag inte hålla mig borta från annat smått och gott – och jag kom att bli en totalt förvirrad aktivist med ena foten i ena byttan och den andra på ett staket (=bra stretching). Genom årens lopp har jag hunnit med ett underbart ESF (Europeiska sociala forumet) i Malmö ht 2008, ett FoEE (Friends of the Earth Europé) sommarläger och nu senast tillbragte jag mycket tid i Klimaforum under COP15 i Köpenhamn (dec.09).

Men, varför Latinamerika?

Åh, nog mycket på grund av dess historia, och för allt spännande som sker där nu; jag tänker på sociala rörelser och ursprungsfolksrörelserna – deras kamp om deras rätt till självbestämmande. Jag fick nämligen ett litet smakprov från min förra folkis-resandekurs till Bolivia -09.
Denna gång ser jag framemot att verkligen få arbeta på gräsrotsnivå ;)

Nu så, prövar jag grenarna.

---

May the force be with you

 

Filip
Tjo Filip heter jag och jag är härnösandsbo men är delvis uppväxt i skåne (andra skåningen=). Jag gillar det mesta men kanske främst musik, kampsport, fridykning och äventyr. Jag tar livet som det kommer och ser alla erfarenheter som bra erfarenheter. Vi lär oss genom att uppleva och allt vi upplevt ger oss möjligheten att agera andorlunda när vi upplever att det vi upplevt upprepas. På så sätt kan vi med våra erfarenheter se till så att vi får nya erfarenheter genom att tänka efter och se till så att vi inte fastnar i ett mönster. Det är altså viktigt att testa på olika saker enligt mig och därför är jag här (eller där).
__________________________________________________________________________

Ärlighet är väldigt viktigt enligt mig. Om man är ärlig med varandra så kan man få en bättre uppfattning om hur man uppfattas som person och då kan man utifrån den bilden av sig själv sträva mot att bli den man vill vara. -Du är väl inte oföränderlig va?
__________________________________________________________________________

Min vanliga sinnesstämning är glad och lugn. Livet blir inte bättre än vad man gör det så jag tar det lungt och ler innombords. Bra händelser kan liknas vid en hård godis, de räcker längre om man suger på dom.

Amelie;
är kollektivets enda skåning, och en hyfsat stolt sådan. Jag tycker om att överraska, lukta på jäst, bli överraskad och att kissa naken i havet. Om det något gång kommer upp något som jag tycker mindre om så försöker jag åtminstone förstå, och om det inte går så brukar jag vara rätt bra på att acceptera att jag helt enkelt inte kan förstå allt.

---

Jag är en öppen person - allätare för jag ogillar förbud av de flesta slag, och framförallt för mig själv. Men jag låter mig gärna inspireras av andra och är nyfiken på det mesta. För mig är andras historier mer spännande än mina egna, för mina egna vet jag ju redan slutet på.

---

Lugn är min favoritkänsla, men med rytm blir jag lite lätt galen och dansar genom att försöka ha så många kroppsdelar som möjligt i rörelse på en och samma gång.

---

Det händer att jag funderar mycket och utbyter gärna tankar om livets knasigheter, och är bland annat nyfiken på döden. Men den får gärna vänta, för innan dess ska jag bosätta mig i ett litet hus täckt med murgröna vid en sjö, leva ett fridfullt liv och odla mitt eget levebröd. Eventuellt i Sverige - antagligen inte.

---

"Det löser sig"

Vi är sju individer från spridda delar av landet som alla har samlats i Österfärnebo. Här är vi för att läsa en praktikantkurs på Färnebo folkhögskola, som är freds-, miljö- och solidaritetsrörelsens folkhögskola. Vårt praktikland är Ecuador och temat på kursen är metoder för förändring.

Kursens första tre månader har vi ägnat åt förberedelser inför resan i form av temaveckor med ämnen som globala frågor, makt och identitet, ursprungsfolk, spanska, ekologiskt jordbruk, Latinamerikas och Ecuadors historia men även Sveriges mörka historia.

Något som är ganska unikt med Färnebo och nytt för oss alla är kollektivlivet. Vårt fina lilla röda hus kallas för Bohms och här lever vi i sann kollektivanda, vilket medför både skratt och gråt. Här försöker vi i den verkliga vardagen att tillämpa de demokratiska och solidariska teorier vi har fördjupat oss i.

Varje morgon går en av oss upp enligt schema för att duka fram en lyxig grötfrukost åt oss alla. Skoldagen börjar 8.30 med morgonmöte som innefattar en mårunda där alla får tillfälle att i lugn och ro lätta på hjärtat. Därefter tas aktuella punkter upp där alla beslut tas demokratiskt. Dagen fortsätter med att vår kära lärare Carmen presenterar ett nytt spännande tema, där vi använder oss av olika folkbildningsmetoder. Obligatorisk fika infaller två gånger om dagen och här äger många diskussioner och utflippade samtal rum.

Både lunch och middag lagar vi tillsammans i vårt hem. När vi inte har skola, möten eller matlagning ägnar vi gärna tiden åt att spela musik, sjunga, gå promenader, baka, skriva i bajsboken, filmtittande, dansa, hänga med våra vänner i Mexico- och Sydafrikakurserna, fysiska aktiviteter, läsa böcker, hälsa på Lasse i kiosken, mysa - och pluggande.

Avresan till Ecuador är den 21 maj. Syftet med vår resa är att lära känna Ecuador och få förståelse och insyn i de organisationer vi kommer att praktisera i. Två av oss kommer att arbeta med Kawsay, vilket är en stiftelse som jobbar med att stärka ursprungsfolkens kultur, identitet och rättigheter. De andra fem ska till FENOCIN, som är en medlemsbaserad organisation som arbetar för småbrukare, ursprungsfolk och svartas rättigheter.

Bohms - vårt hem i Österfärnebo.