Patacalientes, minguer@s y festejer@s

Vi rör på oss, vi drar! Svårt att sitta still? Det har blivit en hel del springande och farande på sista tiden, tur att vi gillar att åka buss...
  • En tvådagars studieresa till Colombia
  • Inspirerande läroverkstäder om alternativa, gemensamma levnadsformer av och med Kawsay
  • Dagstripper till Ibarra
  • Vallfärdande till alla närliggande byars fina festligheter
Det och så klart det vanliga flängandet till Cayambe och Quito. Vi bevittnade påskrivningen av ett konvenie där staten lovar att finansiera traktens alla livsnödvändiga bevattningsprojekt, frukten av många års kamp. Vi såg en massa ungdomar ta studenten, vi var med när internationella ursprungsfolksdagen firades i Quito - Fenocin, Feine och Conaie alla tillsammans. Ja huvaligen, fart och fläkt - men än tål vi litt till!
Och justja, det är inte precis så att vi har varit inaktiva på hemmaplan; studentfest hit, fjällvandring dit(el paramo), utvärdering och planeringsmöte här, stor byasamblea där -alla byns familjeöverhuvuden representerade i en låångvarigt möte, förutom de vanliga dagliga aktiviteterna såklart.
I mitt hem anordnades boda häromveckan. Det är vad jag kallar fest! "mami" tog sin universitetstitel och ett slags dekorerat täcke skulle ges bort som del av festligheterna i grannbyn La Chimba. Chuta, i en hel vecka lagades det mat - majs, potatis, chicha och chochos i mängder. Mamma gris slaktades och lerugnsgrillades hel. Pappa får fick stryka med för att bli till soppa. På själva festdagen kom det grannar, släkt och vänner som efter en vacker inlednings- och tackceremoni alla fick så mycket mat de kunde äta och därmed ta med en överfull plastpåse hem till senare. På det delades den lokala favoriten, chochos, ut tillsammans med delikat hemlagat bröd, bakat på eget nyskördat vete.
När alla ätit sig mätta gjorde vi oss iordning, stämde gitarrer och värmde upp röster, för att sedan bege oss, sjungandes och dansandes till La Chimba där vi kastade runt karameller och apelsiner till de flockande åskådarnas ivriga glädje. Det fina specialtäcket lämnades in och dansen fortsatte medans byvärdarna bjöd på mat, dryck och energisk orkestermusik in på långa natten. En modell att anamma i Sverige?

grisen
la pipa, solbränd?


inledningsceremoni till festen hemma.

baila Aruchico!

PS. Under veckorna som gått har även min bror gift sig i Sverige! Jag saknar dig, snart ses vi då ska jag fira dig! DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0