Säg mu till livet!
Hej vänner!
Låt mig berätta lite om senaste tidens aktualiteter. Häromveckan for vi ju för att träffa våra kära kamrater i Manabi. Med surfning, bad och brännande hetta fick vi uppleva ett annat land i detta land. Dagarna gick åt till inspirerande planering och kvällarna till avslappnande strandhäng. Vi kom fram till en hel del spännande beslut angående efterarbetet, nu är det bara att tuta och köra, igång med jöbbet!
Sedan var det dags att återgå till verkligheten i San Pablo Urku, fast det var inte särskilt svårt. "Kamrat! Var har du varit?? Vi började sakna dig!" Såna kommentarer gör att en känner sig hemma. På tal om SPU, jag vill ta tillfället i akt att berätta lite om situationen som råder här. Såhär är det:
Comunidaden SPU samarbetar med ett företag som köper upp deras mjölk för att sedan sälja den vidare i pulverform, och detta samarbete har fungerat fint, allt har varit frid och fröjd hittills, men... Det har uppstått ett problem, företaget kan inte längre få mjölken såld och därmed kan inte tankbilen komma och hämta upp de 2000 liter mjölk som produceras här dagligen. Varför?
-Jo dels för att de utländska importörerna som tidigare handlade inte längre har behov av mer, men den största boven i dramat verkar vara en viss tupp som kallar sig president, och hans anhang. Innan köpte nämligen staten upp mjölken till ett program som delade ut skolfrukost till eleverna, Chevere! Men nu har det konveniet tagit slut och inte förnyats... President Rafael Correa har själv sagt att det är billigare att hämta mjölk från Colombia, ett regelrätt brott mot matsuveränitetens själva princip! Detta lämnar ju de inhemska mjölkbönderna utan ett rött öre samtidigt som deras utmärkta mjölk lämnas att surna i de små kylrummen. Det här är inte några rika haciendaägare vi talar om heller, utan det är señora Alba, vars livs investering är hennes tre kära kossor. Herr högsta hönset, vad hände egentligen med den "medborgerliga revolutionen"? Sätter du några sparade cent - i folkets namn - över själva folket? Vem ska du hjälpa med stålarna om du bara genom att tjäna dem bokstavligt talat sätter dina väljare i koskiten? Enligt mig är detta ett bakvänt sätt, och det luktar nyliberalt av denna s.k. socialist.
Menmen, folket här är allt utom rådlösa! För att slippa gråta över spilld mjölk görs yoghurt och ost på löpande band, och även om den lösningen inte kan vara för alltid hålls nästan dagligen möten där andra möjligheter diskuteras, imponerande.
Drick inte min mjölk!
Under tiden är det valdax hemma i Svedala, och vi har redan lagt vår röst på konsultatet i Quito. Jag råder alla läsare att göra detsamma, det känns viktigt just nu, och åtminstone jag hoppas på en rödgrön regering. En annan runda blått kan avväpna den sista lite droppe socialism som fortfarande finns kvar i vårt fina falukorvsland. Och justja, häromdagen gav jag och Amelie en taller här, det gick kanon! Tack min vän, vi är ett bra team.
Över och ut, Antoni.
Låt mig berätta lite om senaste tidens aktualiteter. Häromveckan for vi ju för att träffa våra kära kamrater i Manabi. Med surfning, bad och brännande hetta fick vi uppleva ett annat land i detta land. Dagarna gick åt till inspirerande planering och kvällarna till avslappnande strandhäng. Vi kom fram till en hel del spännande beslut angående efterarbetet, nu är det bara att tuta och köra, igång med jöbbet!
Sedan var det dags att återgå till verkligheten i San Pablo Urku, fast det var inte särskilt svårt. "Kamrat! Var har du varit?? Vi började sakna dig!" Såna kommentarer gör att en känner sig hemma. På tal om SPU, jag vill ta tillfället i akt att berätta lite om situationen som råder här. Såhär är det:
Comunidaden SPU samarbetar med ett företag som köper upp deras mjölk för att sedan sälja den vidare i pulverform, och detta samarbete har fungerat fint, allt har varit frid och fröjd hittills, men... Det har uppstått ett problem, företaget kan inte längre få mjölken såld och därmed kan inte tankbilen komma och hämta upp de 2000 liter mjölk som produceras här dagligen. Varför?
-Jo dels för att de utländska importörerna som tidigare handlade inte längre har behov av mer, men den största boven i dramat verkar vara en viss tupp som kallar sig president, och hans anhang. Innan köpte nämligen staten upp mjölken till ett program som delade ut skolfrukost till eleverna, Chevere! Men nu har det konveniet tagit slut och inte förnyats... President Rafael Correa har själv sagt att det är billigare att hämta mjölk från Colombia, ett regelrätt brott mot matsuveränitetens själva princip! Detta lämnar ju de inhemska mjölkbönderna utan ett rött öre samtidigt som deras utmärkta mjölk lämnas att surna i de små kylrummen. Det här är inte några rika haciendaägare vi talar om heller, utan det är señora Alba, vars livs investering är hennes tre kära kossor. Herr högsta hönset, vad hände egentligen med den "medborgerliga revolutionen"? Sätter du några sparade cent - i folkets namn - över själva folket? Vem ska du hjälpa med stålarna om du bara genom att tjäna dem bokstavligt talat sätter dina väljare i koskiten? Enligt mig är detta ett bakvänt sätt, och det luktar nyliberalt av denna s.k. socialist.
Menmen, folket här är allt utom rådlösa! För att slippa gråta över spilld mjölk görs yoghurt och ost på löpande band, och även om den lösningen inte kan vara för alltid hålls nästan dagligen möten där andra möjligheter diskuteras, imponerande.
Drick inte min mjölk!
Under tiden är det valdax hemma i Svedala, och vi har redan lagt vår röst på konsultatet i Quito. Jag råder alla läsare att göra detsamma, det känns viktigt just nu, och åtminstone jag hoppas på en rödgrön regering. En annan runda blått kan avväpna den sista lite droppe socialism som fortfarande finns kvar i vårt fina falukorvsland. Och justja, häromdagen gav jag och Amelie en taller här, det gick kanon! Tack min vän, vi är ett bra team.
Över och ut, Antoni.
Kommentarer
Postat av: amelie
MU!
tack sjalv, machi
Trackback
