Inti Raymi
Har far ni se lite mer hur det gar till nar solen firas i Anderna - Inti Raymi.
Amelie
Amelie
Jordreform i Machachi
Mote i Machachi.
Planering av utplacering av grupper for att inta haciendan.
Fore detta ECUARUNARI-ledaren Vicenta Chuma holl ett inspirerande tal.
Igar var Anton och jag i Machachi, strax soder om Quito, pa ett mote med byinvanarna som kampar mot en agare av en hacienda (storgods) pa over 900 hektar mark. Arbetarna pa haciendan och folket i byn vill att agaren ska lamna ifran sig marken till folket sa att marken ska tillhora dom sjalva brukar den. Pa motet befann sig bland annat den forra ECUARUNARI-ledaren Vicenta Chuma for att inspirera deltagarna pa motet i kampen om jorden - en kamp om overlevnad for bonderna har. Byn har, efter manga forhandlingar, nu fatt stod fran regeringen och marken borde nu vara deras, men agaren vagrar fortfarande lamna den ifran sig. Darfor organiserar sig nu byn for att inta haciendan med sex grupper á 45 personer som ska sprida ut sig utmed haciendans granser under tre dagar for att ha kontroll, bland annat over vilka som gar in och ut ur omradet. Under motet talade flera av byns ledare och uppmanade folket att inte vara radda i kampen, att de maste genomfora det har om de vill ha marken, som ju borde tillhora dom sjalva. Det ropades slagord som "¡Viva la organización!" (Leve organisationen!), "¡Estamos listos para irnos a la lucha!" (Vi ar redo for att ga in i kampen!) och "¡Vamos fuerte en la lucha!" (Lat oss ga in starka i kampen!) och det ropades "¡Viva!" och appladerades starkt. Tidigt imorgon bitti, onsdag, ska grupperna inta sina postitioner runt haciendan for att invanta resultat av den 20-ariga kampen...
Amelie
Patacalientes, minguer@s y festejer@s
Vi rör på oss, vi drar! Svårt att sitta still? Det har blivit en hel del springande och farande på sista tiden, tur att vi gillar att åka buss...
Och justja, det är inte precis så att vi har varit inaktiva på hemmaplan; studentfest hit, fjällvandring dit(el paramo), utvärdering och planeringsmöte här, stor byasamblea där -alla byns familjeöverhuvuden representerade i en låångvarigt möte, förutom de vanliga dagliga aktiviteterna såklart.
I mitt hem anordnades boda häromveckan. Det är vad jag kallar fest! "mami" tog sin universitetstitel och ett slags dekorerat täcke skulle ges bort som del av festligheterna i grannbyn La Chimba. Chuta, i en hel vecka lagades det mat - majs, potatis, chicha och chochos i mängder. Mamma gris slaktades och lerugnsgrillades hel. Pappa får fick stryka med för att bli till soppa. På själva festdagen kom det grannar, släkt och vänner som efter en vacker inlednings- och tackceremoni alla fick så mycket mat de kunde äta och därmed ta med en överfull plastpåse hem till senare. På det delades den lokala favoriten, chochos, ut tillsammans med delikat hemlagat bröd, bakat på eget nyskördat vete.
När alla ätit sig mätta gjorde vi oss iordning, stämde gitarrer och värmde upp röster, för att sedan bege oss, sjungandes och dansandes till La Chimba där vi kastade runt karameller och apelsiner till de flockande åskådarnas ivriga glädje. Det fina specialtäcket lämnades in och dansen fortsatte medans byvärdarna bjöd på mat, dryck och energisk orkestermusik in på långa natten. En modell att anamma i Sverige?
la pipa, solbränd?
inledningsceremoni till festen hemma.
baila Aruchico!
PS. Under veckorna som gått har även min bror gift sig i Sverige! Jag saknar dig, snart ses vi då ska jag fira dig! DS.
- En tvådagars studieresa till Colombia
- Inspirerande läroverkstäder om alternativa, gemensamma levnadsformer av och med Kawsay
- Dagstripper till Ibarra
- Vallfärdande till alla närliggande byars fina festligheter
Och justja, det är inte precis så att vi har varit inaktiva på hemmaplan; studentfest hit, fjällvandring dit(el paramo), utvärdering och planeringsmöte här, stor byasamblea där -alla byns familjeöverhuvuden representerade i en låångvarigt möte, förutom de vanliga dagliga aktiviteterna såklart.
I mitt hem anordnades boda häromveckan. Det är vad jag kallar fest! "mami" tog sin universitetstitel och ett slags dekorerat täcke skulle ges bort som del av festligheterna i grannbyn La Chimba. Chuta, i en hel vecka lagades det mat - majs, potatis, chicha och chochos i mängder. Mamma gris slaktades och lerugnsgrillades hel. Pappa får fick stryka med för att bli till soppa. På själva festdagen kom det grannar, släkt och vänner som efter en vacker inlednings- och tackceremoni alla fick så mycket mat de kunde äta och därmed ta med en överfull plastpåse hem till senare. På det delades den lokala favoriten, chochos, ut tillsammans med delikat hemlagat bröd, bakat på eget nyskördat vete.
När alla ätit sig mätta gjorde vi oss iordning, stämde gitarrer och värmde upp röster, för att sedan bege oss, sjungandes och dansandes till La Chimba där vi kastade runt karameller och apelsiner till de flockande åskådarnas ivriga glädje. Det fina specialtäcket lämnades in och dansen fortsatte medans byvärdarna bjöd på mat, dryck och energisk orkestermusik in på långa natten. En modell att anamma i Sverige?
la pipa, solbränd?
inledningsceremoni till festen hemma.
baila Aruchico!
PS. Under veckorna som gått har även min bror gift sig i Sverige! Jag saknar dig, snart ses vi då ska jag fira dig! DS.
San Lucas
"Me enamoré con los movimientos sociales..."
(Jag blev foralskad i de sociala rorelserna)
Var basorganisation ACOSL holl i en fyra dagars kongress for att tackla samtliga teman som de jobbar med; matsuveranitet, genus, interkulturalitet, migrations kvinnors och barns rattigheter samt den globala uppvarmningen... Har kommer nagra minnesvarda ord fran nagra av dem:
Barns rattigheter
Foresprakarna pratade om barnarbete och barnens ratt till att studera m.m. Da reste en kvinna sig upp och fragade: "-Ursakta mig herrn, men hur ska barnen da nansin lara sig att arbeta?"
Har i San Lucas gar de yngsta barnen till skolan om morgnarna, medan de aldre barnen hjalper till hemma tills lunchtid da det blir dags for dem att ga till skolan.
Tva aldre Colombianer bjods in till att tala om klimatforandringen och de ledde oss in pa manga kluriga tankar. Vad ar naturligt? De bad oss ta stallning for om vi ansag att manniskan eller asnan som var den mest intelligenta, och en kvinna pastod att asnor var de smartare, for att de inte gor nagra dumheter... och om de gor det, sa gor de inte om det.
- "Och om en gamling dyker upp utanfor din dorr och ber dig om nagot att dricka, ger du denne vatten?" Ett rungande JA ekade i salen... nasta fraga: men skulle en bank gora det?
De ingjot oss en vadjan om att vi maste gora nat, nu! Ty var sekund avlider 11 barn pga hunger, medan 3 milj. USD ror sig pa varldsmarknaden... nej, vi ar skyldiga vara framtida generationer att gora nagot! Och denna forandring som ligger sa nara, i vara hander, finns i oss sen barnsben da vi vaxt upp hos var familj... det handlar om att dela med sig, och att lagga ner konkurrensyxan, eftersom: COMPETIR -> DESTRUYE (Konkurrens forstor!) medan COMPATIR -> CONSTRUYE (Dela med sig - bygger!)
Angaende interkulturalitet och matsuveranitet sa ar de inskrivna i lagen, fast inte realiserade i det vardagliga livet hos manga, och man arbetar for ett sjalvbestammande att till exempel sjalva bestamma vad, hur, vilket pris och till vem de ska odla sin mat. Slagorden haglade, har kravs styrka for att andra politiken! Inge mer beroendestatus av de stora foretagen, vi bonder ska behalla varan mat for vi ska matta vara ungar framst! Historierna gick om varandra, en kvinna berattade om hur marketing och all reklam invaderade hennes by och man helt plotsligt skamdes om en inte at ris istallet for deras traditionella majsgroda, mote. Men ibland kanns det som om man kampar i alldeles for svar motvind, ty politikerna valjer hellre foretagens sida, och kvar lamnas mer an 70 % av Ecuadors smabonder utan varken vatten eller mark. Nej, har kampar man for att andra utvecklingen som rusar at alldeles fel hall. Jag beundrar folks engagemang och deras medvetenhet om att de aldrig kan tavla med de rika landerna. Att resa folks medvetenhet till att valja andra produkter an Coca Cola, de chilenska applena, det vita sockret... nar de sjalva har sa manga alternativ i landet. Har far vi smaka sa mycket annat gott, som den naringsrika drycken Horchata, den sotaste regnskogs honungen, for att inte tala om den rika mangfalden nar man kommer till frukter... Men aterigen invaderar de med makt och pengar i landet och influerar folks tankande, till att valja deras produkter, till att kla sig som dem till att lyssna pa samma musik... ACOSL varnar daremot om sin egen unika Saraguro-kultur som varderar de aldres kunskaper. Agronomen i laget pastar att Inka producerade pa sin tid upp till tre ganger mer an vad man gor idag, trots all varldens moderna teknik. De visste att odla!
Och efter att ha behandlat dessa spannande teman, tillsammans med ett 80-tal personer blev det dags att rosta fram den nya styrelsen... efter mycket snack och fram och tillbaka sa hade man tillsatt en person till var post; ordforande, vice president, kassor, dirigent for var fraga: kvinnor, ungdomar, lokal utveckling och halsa m.m.
Dagens darpa avslutades kongressen med ett rituellt bad uppe i bergen (samma som Puente del Virgen, jag och Miguelito var till innan), och det var nog den haftigaste ritualen jag varit med om! Forst samlades alla for att dricka ur snackskal, nagon slags ort-naturmedicin, blandad med stark, stark sprit! Maestrona skvatte och spott-blaste av denna medicin pa alla deltagarna (med resultat att folk fick kli i halsen, for att partiklarna var sa starka!). Sedan fick styrelsemedlemmarna varsin klenod som skulle representera deras respektive post inom organisationen och sedan kladde var och en av sig i tur och ordning. Maestron fick dem att doppa sig i det iskalla vattnet, 7 ganger for 7 dagar. Efter det var det inte en enda av dem som inte skakade av kold, jag kan garantera att det bergsvattnet inte var att leka med! De drack mera av medicinen och inhalerade den ocksa for att sedan mota elden, som blastes av maestrons aldste son.
Tillslut unierades man i en stor ring och slagorden skallade: Viva ACOSL! Viva Fenocin! Viva la Revolución!
Haromdagen fortsatte vidareutbildningen inom matsuveranitet i en liten by om 20 familjer, och man talade om Ecuadors historia, om den orattvisa erovringen av den Tredje Varlden, hur man jobbade som slavar pa spanjorernas plantager och haciendor (stora jordbrukarplattar), hur politikerna svek bonderna da de implimerade jordbruksreformen till foretagens och industrialiseringens fordel... hur den grona revolutionen "misslyckades" - da denna var annu ett fult knep for att bli av med alla kemiska vapen efter andra Varldskriget - ja, som svar pa allt detta foddes FENOCIN (den nationella organisationen for ACOSL). En fraga ut till er svenska studenter: hur mycket tid spenderades inte pa att lasa om Hitler och andra Varldskriget? Vad fick vi veta om massakrerna pa den latinamerikanska kontinenten?
Efter att ha berattat om detta blev nasta steg i workshopen att uppmana bonderna att organisera sig for att aterfora de aldres kunskaper till samhallet, till ett mer harmonfullt satt att odla och konsumera. Ty idag anvands mycket kemikalier, godselmedel och bekampningsmedel for att grodorna gar till forsaljning, och inte till att nara sin egna familj, ty innan kommersialiseringen kom igang anvande man inga kemikalier. Den samme agronomen berattade om hur han hort Evo Morales pa klimatmotet i CBBA, Bolivia pasta att alla dessa hormoner man sprutar in i djuren for att de ska vaxa sig stora, ar en av anledningarna till att man avviker fran sin heterosexualitet... och han holl med anda till slutet som han andrade till att ja, inte blir man gay, men alla dessa kemikalier och hormoner ar med stor sakerhet halsofarliga.
Workshopen avslutades med att man tillverkade en anaerobisk godselbomb, av naturligt godsel, mineraler och vaxter. Det rekommenderades sarskilt att man skulle anvanda marsvinsgodsel och det kanns skont att veta att man inte bara har marsvinen for kottets skull.
Jag slas av forundran av deras viljestyrka att forandra sin situation.
Forst blev jag forvanad och lite forskrackt att Colombianerna kom hit for att snacka klimatforandring, da man har i dessa fattigare byar, knaappt har rad att ta sig nanstans, vattnet kommer lite da och da, ja man lever lite mer spartanskt har sa att saga - da det ar vi i det rika vast, med vara oforskamda krav pa mer stalar, klader, tech-prylar, bilar... prylar overhuvudtaget! Men har kampar man, aven har lanserar man kampanjer mot plastpasarna och varnar om gamla kunskaper (som att anvanda majsblad istallet for att skydda maten)... de ar verkligen inte bakom flotet, tvartom tror jag att vi har mycket att lara oss harifran.
Harmed presenterar jag mig som: Elena, som ar har for att gora en praktik, som alskar att lara kanna andra varldar (otros mundos, sager man har) i sokandet efter andra levnadssatt i battre harmoni med natur & kultur.
(Jag blev foralskad i de sociala rorelserna)
Var basorganisation ACOSL holl i en fyra dagars kongress for att tackla samtliga teman som de jobbar med; matsuveranitet, genus, interkulturalitet, migrations kvinnors och barns rattigheter samt den globala uppvarmningen... Har kommer nagra minnesvarda ord fran nagra av dem:
Barns rattigheter
Foresprakarna pratade om barnarbete och barnens ratt till att studera m.m. Da reste en kvinna sig upp och fragade: "-Ursakta mig herrn, men hur ska barnen da nansin lara sig att arbeta?"
Har i San Lucas gar de yngsta barnen till skolan om morgnarna, medan de aldre barnen hjalper till hemma tills lunchtid da det blir dags for dem att ga till skolan.
Tva aldre Colombianer bjods in till att tala om klimatforandringen och de ledde oss in pa manga kluriga tankar. Vad ar naturligt? De bad oss ta stallning for om vi ansag att manniskan eller asnan som var den mest intelligenta, och en kvinna pastod att asnor var de smartare, for att de inte gor nagra dumheter... och om de gor det, sa gor de inte om det.
- "Och om en gamling dyker upp utanfor din dorr och ber dig om nagot att dricka, ger du denne vatten?" Ett rungande JA ekade i salen... nasta fraga: men skulle en bank gora det?
De ingjot oss en vadjan om att vi maste gora nat, nu! Ty var sekund avlider 11 barn pga hunger, medan 3 milj. USD ror sig pa varldsmarknaden... nej, vi ar skyldiga vara framtida generationer att gora nagot! Och denna forandring som ligger sa nara, i vara hander, finns i oss sen barnsben da vi vaxt upp hos var familj... det handlar om att dela med sig, och att lagga ner konkurrensyxan, eftersom: COMPETIR -> DESTRUYE (Konkurrens forstor!) medan COMPATIR -> CONSTRUYE (Dela med sig - bygger!)
Angaende interkulturalitet och matsuveranitet sa ar de inskrivna i lagen, fast inte realiserade i det vardagliga livet hos manga, och man arbetar for ett sjalvbestammande att till exempel sjalva bestamma vad, hur, vilket pris och till vem de ska odla sin mat. Slagorden haglade, har kravs styrka for att andra politiken! Inge mer beroendestatus av de stora foretagen, vi bonder ska behalla varan mat for vi ska matta vara ungar framst! Historierna gick om varandra, en kvinna berattade om hur marketing och all reklam invaderade hennes by och man helt plotsligt skamdes om en inte at ris istallet for deras traditionella majsgroda, mote. Men ibland kanns det som om man kampar i alldeles for svar motvind, ty politikerna valjer hellre foretagens sida, och kvar lamnas mer an 70 % av Ecuadors smabonder utan varken vatten eller mark. Nej, har kampar man for att andra utvecklingen som rusar at alldeles fel hall. Jag beundrar folks engagemang och deras medvetenhet om att de aldrig kan tavla med de rika landerna. Att resa folks medvetenhet till att valja andra produkter an Coca Cola, de chilenska applena, det vita sockret... nar de sjalva har sa manga alternativ i landet. Har far vi smaka sa mycket annat gott, som den naringsrika drycken Horchata, den sotaste regnskogs honungen, for att inte tala om den rika mangfalden nar man kommer till frukter... Men aterigen invaderar de med makt och pengar i landet och influerar folks tankande, till att valja deras produkter, till att kla sig som dem till att lyssna pa samma musik... ACOSL varnar daremot om sin egen unika Saraguro-kultur som varderar de aldres kunskaper. Agronomen i laget pastar att Inka producerade pa sin tid upp till tre ganger mer an vad man gor idag, trots all varldens moderna teknik. De visste att odla!
Och efter att ha behandlat dessa spannande teman, tillsammans med ett 80-tal personer blev det dags att rosta fram den nya styrelsen... efter mycket snack och fram och tillbaka sa hade man tillsatt en person till var post; ordforande, vice president, kassor, dirigent for var fraga: kvinnor, ungdomar, lokal utveckling och halsa m.m.
Dagens darpa avslutades kongressen med ett rituellt bad uppe i bergen (samma som Puente del Virgen, jag och Miguelito var till innan), och det var nog den haftigaste ritualen jag varit med om! Forst samlades alla for att dricka ur snackskal, nagon slags ort-naturmedicin, blandad med stark, stark sprit! Maestrona skvatte och spott-blaste av denna medicin pa alla deltagarna (med resultat att folk fick kli i halsen, for att partiklarna var sa starka!). Sedan fick styrelsemedlemmarna varsin klenod som skulle representera deras respektive post inom organisationen och sedan kladde var och en av sig i tur och ordning. Maestron fick dem att doppa sig i det iskalla vattnet, 7 ganger for 7 dagar. Efter det var det inte en enda av dem som inte skakade av kold, jag kan garantera att det bergsvattnet inte var att leka med! De drack mera av medicinen och inhalerade den ocksa for att sedan mota elden, som blastes av maestrons aldste son.
Tillslut unierades man i en stor ring och slagorden skallade: Viva ACOSL! Viva Fenocin! Viva la Revolución!
Haromdagen fortsatte vidareutbildningen inom matsuveranitet i en liten by om 20 familjer, och man talade om Ecuadors historia, om den orattvisa erovringen av den Tredje Varlden, hur man jobbade som slavar pa spanjorernas plantager och haciendor (stora jordbrukarplattar), hur politikerna svek bonderna da de implimerade jordbruksreformen till foretagens och industrialiseringens fordel... hur den grona revolutionen "misslyckades" - da denna var annu ett fult knep for att bli av med alla kemiska vapen efter andra Varldskriget - ja, som svar pa allt detta foddes FENOCIN (den nationella organisationen for ACOSL). En fraga ut till er svenska studenter: hur mycket tid spenderades inte pa att lasa om Hitler och andra Varldskriget? Vad fick vi veta om massakrerna pa den latinamerikanska kontinenten?
Efter att ha berattat om detta blev nasta steg i workshopen att uppmana bonderna att organisera sig for att aterfora de aldres kunskaper till samhallet, till ett mer harmonfullt satt att odla och konsumera. Ty idag anvands mycket kemikalier, godselmedel och bekampningsmedel for att grodorna gar till forsaljning, och inte till att nara sin egna familj, ty innan kommersialiseringen kom igang anvande man inga kemikalier. Den samme agronomen berattade om hur han hort Evo Morales pa klimatmotet i CBBA, Bolivia pasta att alla dessa hormoner man sprutar in i djuren for att de ska vaxa sig stora, ar en av anledningarna till att man avviker fran sin heterosexualitet... och han holl med anda till slutet som han andrade till att ja, inte blir man gay, men alla dessa kemikalier och hormoner ar med stor sakerhet halsofarliga.
Workshopen avslutades med att man tillverkade en anaerobisk godselbomb, av naturligt godsel, mineraler och vaxter. Det rekommenderades sarskilt att man skulle anvanda marsvinsgodsel och det kanns skont att veta att man inte bara har marsvinen for kottets skull.
Jag slas av forundran av deras viljestyrka att forandra sin situation.
Forst blev jag forvanad och lite forskrackt att Colombianerna kom hit for att snacka klimatforandring, da man har i dessa fattigare byar, knaappt har rad att ta sig nanstans, vattnet kommer lite da och da, ja man lever lite mer spartanskt har sa att saga - da det ar vi i det rika vast, med vara oforskamda krav pa mer stalar, klader, tech-prylar, bilar... prylar overhuvudtaget! Men har kampar man, aven har lanserar man kampanjer mot plastpasarna och varnar om gamla kunskaper (som att anvanda majsblad istallet for att skydda maten)... de ar verkligen inte bakom flotet, tvartom tror jag att vi har mycket att lara oss harifran.
Harmed presenterar jag mig som: Elena, som ar har for att gora en praktik, som alskar att lara kanna andra varldar (otros mundos, sager man har) i sokandet efter andra levnadssatt i battre harmoni med natur & kultur.
Inti Raymi-video
Video fran nar vi dansade fran San Pablo Urku till La Chimba, for att fira
Inti Raymi - fest for solen.
Sahar dansas det, runt i en ring i takt till musiken, i timmar, medan nagon
eller nagra utses att vara drinkutdelare.
