FYFAN
Jag är upprörd, jag hoppas på kaos och kanske nyval. Eller bara kaos. Nu är det viktigt för mig att prata med människor, jag får lära mig mycket om SUMAK KAWSAY - det fina livet, här. RESPEKT för naturen som vi är en DEL av, respekt för alla medmänniskor, meddjur, medliv. ALLT är liv. Det finns inget gott liv om inte ALLA delar det. Född i Sverige eller i Afghanistan, ingen skillnad. Det är viktigt att få prata med folk om det, bara sprida det lite i ett samhälle där "den andra sidan" äger allt och har absolut majoritet i åsikts"kriget"... /Anton
El agua ya es de todos
Den bokstavligt talat livsviktiga kampen om vattnet ar nagot av det mest aktuella i Ecuador just nu, framforallt for ursrpungsbefolkningen pa landet. Problemen ar bland annat att vattentrycket ar valdigt lagt (exempelvis for San Pablo Urku, dar Anton och jag bor, tillsammans med en annan comunidad, med totalt ca 4500 invanare, ar vattentrycket tre liter i sekunden), vissa har en lang bit att ga till narmsta kran, vattnet ar smutsigt och ibland forsvinner vattnet helt i nagra timmar, ibland dagar. Mycket av vattnet gar at till till exempel rosodlingar och andra exportvaror, istallet for att livnara det egna folket och de sma producenterna.
Amelie
Den nya konstitutionen som utformades och skrevs under av president Rafael Correa ar 2008 ingav stort hopp hos befolkningen. Det ar den forsta konstitutionen i varlden dar naturens rattigheter forsvaras och den innehaller aven ett avsnitt dar det forklaras att vattnet ar till for alla, och att alla ska ha tillgang till rent och tillrackligt mycket vatten. Det later valdigt fint och hoppfullt pa papper, men tyvarr har Rafael Correa med sin regering haft svart att inforliva de har loftena i lagar och darmed aven en verklig forbattring av situationen i praktiken. Detta menar manga beror pa Correas ovilja att hjalpa folket, att han prioriterar egna vinstintressen framfor sitt folks rattigheter, vilket tyvarr inte ar alltfor ovanligt bland ledare pa den har kontinenten.
Den 28e juli kom dock ett stort framsteg i ursprungsbefolkningens kamp om vattnet. Anton och jag var med i Cayambe nar ett kontrakt skrevs pa om en ny vattenkanal som ska byggas pa landsbygden i norra Ecuador, sa att tillgangen till rent vatten blir battre for de som drabbas varst, det vill saga de som bor pa landet. Narvarande kontraktspaskrivare var bland annat jordbruksministern och hogsta honset for en av Ecuadors nordligaste provinser Pichincha. Slagorden och hurraropen haglade fran organisationerna och bysamfalligheterna som hade samlats pa laktarna for att visa sitt stod. Nar nagon ropade "¡Viva el presidente Rafael Correa!" var det dock inget som svarade "¡Viva!".
Las mer har.
Amelie
Texaco toxico - ¡basta ya!
Den fjarde juni var Lina, Emma, Anton och jag med pa APDHs (Asamblea Permanente de Derechos Humanos) demonstration mot oljebolagen Texaco och Chevron. Vi stod pa mittrefugen pa en av Quitos storsta gator med bilder och texter pa plakat for att uppmarksamma och informera om fororeningen av naturen och krankningen av manskliga rattigheter som de har foretagen bidrar till i samband med sin oljeexploatering i Amazonas. De stora amerikanska oljebolagen kommer till Ecuador for att utvinna landets olja, utan att ta hansyn till manniskorna som bor pa platserna dar oljan finns, foser undan folket, struntar i om oljan lacker ut i floderna och darmed ocksa vattnet som folket dricker, badar sig i, tvattar klader i och lagar mat i.
Amelie
Bilarna tutade for att visa sitt stod och da markte aven mannen i kostym i justitiehuset att det var nagot pa gang. De kom ut och bjod in representanter fran APDH for att fa en chans att visa vad de tycker i fragan, och APDH overlamnade ett dokument med en beskrivning av vad de tycker om oljeutvinningen och vad de styrande i landet borde gora at problemet. Vi kan nog inte vanta oss nagra storre reaktioner eller konsekvenser av just det har ensataka dokumentet, men det ar ett av manga steg i kampen mot oljebolagens aktiviteter i Amazonas, som skordar liv varje dag.
Amelie
Säg mu till livet!
Hej vänner!
Låt mig berätta lite om senaste tidens aktualiteter. Häromveckan for vi ju för att träffa våra kära kamrater i Manabi. Med surfning, bad och brännande hetta fick vi uppleva ett annat land i detta land. Dagarna gick åt till inspirerande planering och kvällarna till avslappnande strandhäng. Vi kom fram till en hel del spännande beslut angående efterarbetet, nu är det bara att tuta och köra, igång med jöbbet!
Sedan var det dags att återgå till verkligheten i San Pablo Urku, fast det var inte särskilt svårt. "Kamrat! Var har du varit?? Vi började sakna dig!" Såna kommentarer gör att en känner sig hemma. På tal om SPU, jag vill ta tillfället i akt att berätta lite om situationen som råder här. Såhär är det:
Comunidaden SPU samarbetar med ett företag som köper upp deras mjölk för att sedan sälja den vidare i pulverform, och detta samarbete har fungerat fint, allt har varit frid och fröjd hittills, men... Det har uppstått ett problem, företaget kan inte längre få mjölken såld och därmed kan inte tankbilen komma och hämta upp de 2000 liter mjölk som produceras här dagligen. Varför?
-Jo dels för att de utländska importörerna som tidigare handlade inte längre har behov av mer, men den största boven i dramat verkar vara en viss tupp som kallar sig president, och hans anhang. Innan köpte nämligen staten upp mjölken till ett program som delade ut skolfrukost till eleverna, Chevere! Men nu har det konveniet tagit slut och inte förnyats... President Rafael Correa har själv sagt att det är billigare att hämta mjölk från Colombia, ett regelrätt brott mot matsuveränitetens själva princip! Detta lämnar ju de inhemska mjölkbönderna utan ett rött öre samtidigt som deras utmärkta mjölk lämnas att surna i de små kylrummen. Det här är inte några rika haciendaägare vi talar om heller, utan det är señora Alba, vars livs investering är hennes tre kära kossor. Herr högsta hönset, vad hände egentligen med den "medborgerliga revolutionen"? Sätter du några sparade cent - i folkets namn - över själva folket? Vem ska du hjälpa med stålarna om du bara genom att tjäna dem bokstavligt talat sätter dina väljare i koskiten? Enligt mig är detta ett bakvänt sätt, och det luktar nyliberalt av denna s.k. socialist.
Menmen, folket här är allt utom rådlösa! För att slippa gråta över spilld mjölk görs yoghurt och ost på löpande band, och även om den lösningen inte kan vara för alltid hålls nästan dagligen möten där andra möjligheter diskuteras, imponerande.
Drick inte min mjölk!
Under tiden är det valdax hemma i Svedala, och vi har redan lagt vår röst på konsultatet i Quito. Jag råder alla läsare att göra detsamma, det känns viktigt just nu, och åtminstone jag hoppas på en rödgrön regering. En annan runda blått kan avväpna den sista lite droppe socialism som fortfarande finns kvar i vårt fina falukorvsland. Och justja, häromdagen gav jag och Amelie en taller här, det gick kanon! Tack min vän, vi är ett bra team.
Över och ut, Antoni.
Låt mig berätta lite om senaste tidens aktualiteter. Häromveckan for vi ju för att träffa våra kära kamrater i Manabi. Med surfning, bad och brännande hetta fick vi uppleva ett annat land i detta land. Dagarna gick åt till inspirerande planering och kvällarna till avslappnande strandhäng. Vi kom fram till en hel del spännande beslut angående efterarbetet, nu är det bara att tuta och köra, igång med jöbbet!
Sedan var det dags att återgå till verkligheten i San Pablo Urku, fast det var inte särskilt svårt. "Kamrat! Var har du varit?? Vi började sakna dig!" Såna kommentarer gör att en känner sig hemma. På tal om SPU, jag vill ta tillfället i akt att berätta lite om situationen som råder här. Såhär är det:
Comunidaden SPU samarbetar med ett företag som köper upp deras mjölk för att sedan sälja den vidare i pulverform, och detta samarbete har fungerat fint, allt har varit frid och fröjd hittills, men... Det har uppstått ett problem, företaget kan inte längre få mjölken såld och därmed kan inte tankbilen komma och hämta upp de 2000 liter mjölk som produceras här dagligen. Varför?
-Jo dels för att de utländska importörerna som tidigare handlade inte längre har behov av mer, men den största boven i dramat verkar vara en viss tupp som kallar sig president, och hans anhang. Innan köpte nämligen staten upp mjölken till ett program som delade ut skolfrukost till eleverna, Chevere! Men nu har det konveniet tagit slut och inte förnyats... President Rafael Correa har själv sagt att det är billigare att hämta mjölk från Colombia, ett regelrätt brott mot matsuveränitetens själva princip! Detta lämnar ju de inhemska mjölkbönderna utan ett rött öre samtidigt som deras utmärkta mjölk lämnas att surna i de små kylrummen. Det här är inte några rika haciendaägare vi talar om heller, utan det är señora Alba, vars livs investering är hennes tre kära kossor. Herr högsta hönset, vad hände egentligen med den "medborgerliga revolutionen"? Sätter du några sparade cent - i folkets namn - över själva folket? Vem ska du hjälpa med stålarna om du bara genom att tjäna dem bokstavligt talat sätter dina väljare i koskiten? Enligt mig är detta ett bakvänt sätt, och det luktar nyliberalt av denna s.k. socialist.
Menmen, folket här är allt utom rådlösa! För att slippa gråta över spilld mjölk görs yoghurt och ost på löpande band, och även om den lösningen inte kan vara för alltid hålls nästan dagligen möten där andra möjligheter diskuteras, imponerande.
Drick inte min mjölk!
Under tiden är det valdax hemma i Svedala, och vi har redan lagt vår röst på konsultatet i Quito. Jag råder alla läsare att göra detsamma, det känns viktigt just nu, och åtminstone jag hoppas på en rödgrön regering. En annan runda blått kan avväpna den sista lite droppe socialism som fortfarande finns kvar i vårt fina falukorvsland. Och justja, häromdagen gav jag och Amelie en taller här, det gick kanon! Tack min vän, vi är ett bra team.
Över och ut, Antoni.
