Jag hade en härlig två veckors semester i Ecuador. Första veckan var jätteäventyrlig, för jag stötte ihop med ett par amerikaner som letade efter ekologiska gårdar. Tyvärr blev vi besvikna var gång, mycket p.g.a. kommunikationen fungerar lite sådär halvdant här. Så vi gav upp sökandet och hikade i Baños, njöt av utsiken av vackra vattenfall, vulkaner och varma källor. Det är så otroligt att en kan komma till en helt annan miljö, endast 4-5 timmar från Quito.

Därefter hann jag även med att mjölka tillsammans med Amelie i bergen och åka motorcykel med Agne. Det var så fint i Cayambe – och det bästa var att jag sen fann det perfekta stället för att avsluta semestern på; en ekoturism. Jag hade precis aterigen börjat fundera på vad Sumak Kawsay (bra levande) betyder i praktiken då jag av en lycklig slump fann denna ekoturism som utgors 17 familjer. De hade byggt upp hela projektet alldeles själva och tar idag emot en hel del turister som vill bo, äta och delta i byns aktiviteter. Jag däremot, strövade runt, fick en naturmedicinslektion och bara njöt av den minst sagt fräscha platsen, med så grymt fina och enkla människor.

Tyvarr har jag inga bilder fran denna resa annat an de jag for alltid kommer att bara med mig <3
Men daremot skulle jag kunna tipsa om deras hemsida: www.sclemente.com

Li

Under augusti månad deltog jag och Micke på den Regionala ledarskolan i Loja, södra Ecuador. Vi höll på att dö av ren utmattning och trötthet.

Ett fyrtiotal ungdomar i åldrarna 14 och uppåt (de flesta var 17 år gamla) samlades för att studera teman såsom matsuveränitet, genus, migration, retorik, den latinamerikanska bonde- och kamphistorian och miljö.

Vareviga dag steg vi upp strax innan fem (fortfarande mörkt och väldigt, väldigt kallt ute) för att formera oss i leden och skrika slagord, för att sedan sätta igång med gympan. Därefter serverades frukost, och innan lektionerna började höll alltid en grupp i Mistican.

En Mistica har vi fått förklarade som ett mysterium. Det är nämligen upp till var och en att tolka det gömda budskapet, eller hemligheten i hela ritualen. Oftast när vi kom in i rummet, hade gruppen redan förberett lokalen genom att utse en plats i rummet, där de använt sig av frön, ljus, blommor, frukter, flaggor etc. för att referera till ett tema. Sedan gjorde de entré, skrek slagord, spelade musik, sjöng eller helt tysta gjorde en mini-teater. Detta görs för en rad anledningar, som att ge kämparglädje, kontakta Moder Jord, eller stanna upp och påminnas vart en befinner sig.

Hela konceptet med skolan, var utom att utbyta kunskaper och erfarenheter, att även involveras i den kollektiva och demokratiska processen i skolan. Förutom att vi delades in i sex arbetsgrupper, för att studera i dessa och presentera våra gruppuppgifter, tilldelades var och en i gruppen en specifik roll. Jag hamnade i hälso-gruppen, medan Micke blev ansvarig för mistica. De övriga rollerna var: ordförande, sekreterare, städ & infrastruktur, disciplin och sport.

Det hölls lektioner hela dagen till kvällen, då vi innan middagen alltid hade en rekreationstimme innan vi började igen. De flesta dagarna höll vi igång ända till klockan elva på natten. Som ansvarig för hälsan i kollektivet höll jag på att bli galen på de långa dagarna och den stressade stämningen på skolan, för ungdomarna blev snabbt dåliga och hade ont i huvudet, fick förkylningar osv.

Det var sannerligen en upplevelse och en bra erfarenhet. Trots att jag många gånger fördömde det hela kom jag tillslut därifrån lycklig och peppad till 1000 efter att ha sett hur mycket de kämpar här för en förändring.

Li

30/9 – 2010

Under den sjätte dagen på skola Andina nås vi av nyheterna: Polisstyrkorna i landet gör uppror mot president Rafael Correa, som redan hålls som gisslan på polissjukhuset. En statskupp är i farten.

 Hela situationen är absurd.

Givetvis ska de kamrater från Ecuador som deltar på skolan mobiliseras till försvar för sina rättigheter! Allting går väldigt fort. Vi gör en brainstorming om vad som kan behövas, och hela situationen uppenbarar sig med en sådan absurditet.

 Det är som att vara tillbaka till COP15 i Köpenhamn förra året, då vi planerade inför civilolydnadsaktionen Reclaim the Streets, då vi snackade strategiplaner för att allt skulle gå mycket lugnt och fredligt till.

Men så kommer faktumet: Detta är Ecuador, med en väldigt korrupt polis och som det ryktas hejas på av USA, som i sin tur alltid betraktat den Latinamerikanska kontinenten som sin bakgård sedan deklareringen av Monroedoktrinen. De har som mål att försvaga de vänstervridna regeringarna i Latinamerika. Med vapen, tårgas, batonger och en annan mentalitet, kan vad som helst hända i detta land. En civil har avlidit, flera ar skadade.

På Live-TV syns en massa folk (uppskattningsvis 25 000!) som står samlade på Plaza Grande, demonstrerandes för försvaret av demokratin. Vi ser ett hav av färger och hör folket skrika slagord, det ser lugnt och bra ut.

Som utlänningar stannar vi kvar i skolbyggnaden en bra bit från Quitos centrum, tillsammans med colombianerna samt peruanerna, för att inte kidnappas. Hörde nyss från nyheterna att flera försökt åka härifrån men att de inte kunnat p.g.a. nedstängningen av all slags trafik i landet. Allt känns så otroligt.



Breven gar nu ut med detta meddelande:

Den Andinska bondefolkrörelseskolan med deltagare från Ecuador, Colombia, Peru och Sverige, ledd av CLOC Latinamerikas bondeorganisationers koordinering meddelar:
 
Till alla bonde-, folkrörelse-, sociala-, och kooperativa organisationer som fördömer dagens händelse i Ecuador. Det följande sker: den nationella polisen gör ett försök till statskupp mot folkets intressen, den politiska konstitutionen samt den institutionaliserade demokratin genom kidnappningen av president Rafael Correa, som nu hålls i förvar på polissjukhuset i Quito.
 
Således har nu skolan mobiliserat med objektivet att stötta den nationella regeringen för att visa på det folkliga motståndet och kampen.




Li

"Me enamoré con los movimientos sociales..."
(Jag blev foralskad i de sociala rorelserna)

Var basorganisation ACOSL holl i en fyra dagars kongress for att tackla samtliga teman som de jobbar med; matsuveranitet, genus, interkulturalitet, migrations kvinnors och barns rattigheter samt den globala uppvarmningen... Har kommer nagra minnesvarda ord fran nagra av dem:

Barns rattigheter
Foresprakarna pratade om barnarbete och barnens ratt till att studera m.m. Da reste en kvinna sig upp och fragade: "-Ursakta mig herrn, men hur ska barnen da nansin lara sig att arbeta?"
Har i San Lucas gar de yngsta barnen till skolan om morgnarna, medan de aldre barnen hjalper till hemma tills lunchtid da det blir dags for dem att ga till skolan.

Tva aldre Colombianer bjods in till att tala om klimatforandringen och de ledde oss in pa manga kluriga tankar. Vad ar naturligt? De bad oss ta stallning for om vi ansag att manniskan eller asnan som var den mest intelligenta, och en kvinna pastod att asnor var de smartare, for att de inte gor nagra dumheter... och om de gor det, sa gor de inte om det.
- "Och om en gamling dyker upp utanfor din dorr och ber dig om nagot att dricka, ger du denne vatten?" Ett rungande JA ekade i salen... nasta fraga: men skulle en bank gora det?
De ingjot oss en vadjan om att vi maste gora nat, nu! Ty var sekund avlider 11 barn pga hunger, medan 3 milj. USD ror sig pa varldsmarknaden... nej, vi ar skyldiga vara framtida generationer att gora nagot! Och denna forandring som ligger sa nara, i vara hander, finns i oss sen barnsben da vi vaxt upp hos var familj... det handlar om att dela med sig, och att lagga ner konkurrensyxan, eftersom: COMPETIR -> DESTRUYE (Konkurrens forstor!) medan COMPATIR -> CONSTRUYE (Dela med sig - bygger!)

Angaende interkulturalitet och matsuveranitet sa ar de inskrivna i lagen, fast inte realiserade i det vardagliga livet hos manga, och man arbetar for ett sjalvbestammande att till exempel sjalva bestamma vad, hur, vilket pris och till vem de ska odla sin mat. Slagorden haglade, har kravs styrka for att andra politiken! Inge mer beroendestatus av de stora foretagen, vi bonder ska behalla varan mat for vi ska matta vara ungar framst! Historierna gick om varandra, en kvinna berattade om hur marketing och all reklam invaderade hennes by och man helt plotsligt skamdes om en inte at ris istallet for deras traditionella majsgroda, mote. Men ibland kanns det som om man kampar i alldeles for svar motvind, ty politikerna valjer hellre foretagens sida, och kvar lamnas mer an 70 % av Ecuadors smabonder utan varken vatten eller mark. Nej, har kampar man for att andra utvecklingen som rusar at alldeles fel hall. Jag beundrar folks engagemang och deras medvetenhet om att de aldrig kan tavla med de rika landerna. Att resa folks medvetenhet till att valja andra produkter an Coca Cola, de chilenska applena, det vita sockret... nar de sjalva har sa manga alternativ i landet. Har far vi smaka sa mycket annat gott, som den naringsrika drycken Horchata, den sotaste regnskogs honungen, for att inte tala om den rika mangfalden nar man kommer till frukter... Men aterigen invaderar de med makt och pengar i landet och influerar folks tankande, till att valja deras produkter, till att kla sig som dem till att lyssna pa samma musik... ACOSL varnar daremot om sin egen unika Saraguro-kultur som varderar de aldres kunskaper. Agronomen i laget pastar att Inka producerade pa sin tid upp till tre ganger mer an vad man gor idag, trots all varldens moderna teknik. De visste att odla!

Och efter att ha behandlat dessa spannande teman, tillsammans med ett 80-tal personer blev det dags att rosta fram den nya styrelsen... efter mycket snack och fram och tillbaka sa hade man tillsatt en person till var post; ordforande, vice president, kassor, dirigent for var fraga: kvinnor, ungdomar, lokal utveckling och halsa m.m.

Dagens darpa avslutades kongressen med ett rituellt bad uppe i bergen (samma som Puente del Virgen, jag och Miguelito var till innan), och det var nog den haftigaste ritualen jag varit med om! Forst samlades alla for att dricka ur snackskal, nagon slags ort-naturmedicin, blandad med stark, stark sprit! Maestrona skvatte och spott-blaste av denna medicin pa alla deltagarna (med resultat att folk fick kli i halsen, for att partiklarna var sa starka!). Sedan fick styrelsemedlemmarna varsin klenod som skulle representera deras respektive post inom organisationen och sedan kladde var och en av sig i tur och ordning. Maestron fick dem att doppa sig i det iskalla vattnet, 7 ganger for 7 dagar. Efter det var det inte en enda av dem som inte skakade av kold, jag kan garantera att det bergsvattnet inte var att leka med! De drack mera av medicinen och inhalerade den ocksa for att sedan mota elden, som blastes av maestrons aldste son.
Tillslut unierades man i en stor ring och slagorden skallade: Viva ACOSL! Viva Fenocin! Viva la Revolución!


Haromdagen fortsatte vidareutbildningen inom matsuveranitet i en liten by om 20 familjer, och man talade om Ecuadors historia, om den orattvisa erovringen av den Tredje Varlden, hur man jobbade som slavar pa spanjorernas plantager och haciendor (stora jordbrukarplattar), hur politikerna svek bonderna da de implimerade jordbruksreformen till foretagens och industrialiseringens fordel... hur den grona revolutionen "misslyckades" - da denna var annu ett fult knep for att bli av med alla kemiska vapen efter andra Varldskriget - ja, som svar pa allt detta foddes FENOCIN (den nationella organisationen for ACOSL). En fraga ut till er svenska studenter: hur mycket tid spenderades inte pa att lasa om Hitler och andra Varldskriget? Vad fick vi veta om massakrerna pa den  latinamerikanska kontinenten?
Efter att ha berattat om detta blev nasta steg i workshopen att uppmana bonderna att organisera sig for att aterfora de aldres kunskaper till samhallet, till ett mer harmonfullt satt att odla och konsumera. Ty idag anvands mycket kemikalier, godselmedel och bekampningsmedel for att grodorna gar till forsaljning, och inte till att nara sin egna familj, ty innan kommersialiseringen kom igang anvande man inga kemikalier. Den samme agronomen berattade om hur han hort Evo Morales pa klimatmotet i CBBA, Bolivia pasta att alla dessa hormoner man sprutar in i djuren for att de ska vaxa sig stora, ar en av anledningarna till att man avviker fran sin heterosexualitet... och han holl med anda till slutet som han andrade till att ja, inte blir man gay, men alla dessa kemikalier och hormoner ar med stor sakerhet halsofarliga.
Workshopen avslutades med att man tillverkade en anaerobisk godselbomb, av naturligt godsel, mineraler och vaxter. Det rekommenderades sarskilt att man skulle anvanda marsvinsgodsel och det kanns skont att veta att man inte bara har marsvinen for kottets skull.

Jag slas av forundran av deras viljestyrka att forandra sin situation.
Forst blev jag forvanad och lite forskrackt att Colombianerna kom hit for att snacka klimatforandring, da man har i dessa fattigare byar, knaappt har rad att ta sig nanstans, vattnet kommer lite da och da, ja man lever lite mer spartanskt har sa att saga - da det ar vi i det rika vast, med vara oforskamda krav pa mer stalar, klader, tech-prylar, bilar... prylar overhuvudtaget! Men har kampar man, aven har lanserar man kampanjer mot plastpasarna och varnar om gamla kunskaper (som att anvanda majsblad istallet for att skydda maten)... de ar verkligen inte bakom flotet, tvartom tror jag att vi har mycket att lara oss harifran.

Harmed presenterar jag mig som: Elena, som ar har for att gora en praktik, som alskar att lara kanna andra varldar (otros mundos, sager man har) i sokandet efter andra levnadssatt i battre harmoni med natur & kultur.

Datorer rader det ingen brist pa för svenska ungdomar. I Jönköping far nu varje ny elev en laptop, pa samtliga gymnasie skolor. Under en tre ars period far eleverna anvanda sig av sin barbara dator lika mycket hemma som i skolan. Sen far man möjlighet att köpa den för den for en mindre summa. Det är för att eleverna lättare ska hänga med i skolan, istallet for att skriva av lararens anteckningar sa lagras det automatiskt pa elevens dataminne. Detta tror man ska gora eleverna battre vad det galler inlämnings uppgifter och prov. Samma it process sker i alla svenska kommuner. Det ar en sjalvklarhet att man ska fa en dator numera, iaf om man soker pa soksajten google: "dator  gymnasium". Man lockar ungdomar med datorer, ingen skola vill hamna efter. Mangmiljon summor kostar det for att staten, som vill att svenska ungdomar ska anvanda tangentbord istallet for penna&papper. Inte bara maste man byta ut skolornas el ledningar,  datorerna maste in pa service (för att rensa bort virus och spel) m.m.

Förra veckan besökte vi en bergsby i Vinoyuka, i norra delen  av Loja provinsen.  Vi traffade medlemmar fran FENOCIN och besökte ett dagis och en skola. Dagiset hade ett rum och kök, en lekplats pa 15m2 (gammalt bambu staket som skydd mot en brant ravin ner mot floden). Här leker 25 barn fran aldrarna 0-6 ar. Här fanns ocksa byns ända dator, en liten plast burk med windows 95 – och NEJ, den fungerade inte.

Vi fortsatte sedan vart besök till lag/ mellanstadie skolan. En stor bild pa presidenten Correa möter oss när vi gar in pa skolgarden, en  fotbollsplan som är omgiven av tre gula byggnader.  Här studerar och leker över hundra barn. Vi gick in i samtliga klassrum och presenterade oss och undersökte vilket ämne som dom ville lara sig mer av eller som fattades. Självklart sa svarade barnen “COMPUTADOR”  – datakunskap. Dom flesta utav barnen har aldrig använt sig av en. Ingen dator fanns tillganglig och vi fragade rektorn om framtiden men hos skakade pa huvudet. Att ga ut darifran och veta vilken lyx som vara barn har dar hemma, ja, det var inte kul.

Skulle  det inte räcka med vara traditionella datasalar i vara svenska skolor, man kan skicka nagra laptops till skolor som inte har. Solidaritet undervisar man tydligen inte i vara svenska "moderna" klassrum, men man kanske borde. Eller hur "utbildningsminister" Jan Bjorklund?

Jag och Lina planerar nu pa att försöka bjuda in dom aldsta barnen till ett internet café i San Lucas. Där vi ska halla i nybörjar kurser i datakunskap. Men det är manga barn pa fa datorer, en timmas bussfard. Vi ska gora sa gott vi kan!

 

Mikael Hulting

Hon stiger upp i gryningen nar det fortfarande ar alldeles becksvart ute. Hon tander lampan och klar pa sig sa snabbt hon bara kan, det blir manga lager for att skydda sig mot kolden och fukten som tranger in genom alla springor. Alla pepparkakor och de trekantiga knackebroden som hon smakat for forsta gangen i sitt liv, har mist sin knaprighet och forvandlats till mjuka, sega brodstycken. Hon gar ut i koket, tander gasspisen for att varma lite vatten i en platkastrull, med det vattnet tvattar hon sen sitt langa vackra och tjocka har och binder det i en lang flata.

- GRACIAS, GRAAAACIAS! Nagon tjuter langt bakifran bussen och det drojde en bra stund innan jag forstod att det var var handledare som skrek "tack" sa hogt han bara kunde for att fa stopp pa bussen. Vi hade akt i narmare 10 timmar pa Via Panamerica fran Quito och i lordagsgryningen kom vi fram till den lilla byn San Lucas. Det var ratt for att det regnade, men vi blev snabbt ledda till ett rum pa en forskola, som har bade ljus och datorer, och dar vilade vi ut ordentligt.

Under vara tva forsta dagar har har vi fatt sova pa forskolan, atit rejala mal mat, bade till frukost och middag. Det har varit mycket choclo (stora vita majs) med ost, ris och vitt brod som ordforandes familj bakar alldeles sjalva. De ar en stor familj pa sju barn, vilket inte ar ovanligt. En kvinna som jag motte pa bussen berattade om sina 10 syskon, och att tre av dem har emigrerat till Spanien for att jobba. Manga manga manga familjer splittras i jakten pa pengar, ju fler jag stoter pa, desto fler storys far jag hora om den elandiga migrationen. Rent statistiskt sett uppgar dessa pengar som skickas tillbaka till familjerna i Ecuador ungefar lika mycket som oljan drar in.

Under var forsta helg har besokte vi de narmaste staderna Loja och Saraguro. Den ena (Loja) ar supermodern och kulturrik, den andra ar en ursprungsfolksstad och annu mer intressant med alla deras lokala marknader och kyrkoprocessioner...




Vet inte varfor, men nar jag blickar ut pa detta vackra landskap som omges sa vackert av skyddande berg vars toppar forsvinner i tjocka molntacken, man ser en flod som rinner nere i dalen, hor djur som later, tutor och pa de leriga vagarna vandrar folk i sina traditionella klader - dvs, morka trekvartsbyxor, en svart poncho samt hatt for mannen, och mork kjol med broderade verk samt paljetter plus en vacker broder blus och smycken for kvinnorna - da kan jag inte lata bli att forundras. (o nu har ocksa jag fatt lara mig att skriva langa meningar) Det kanns som om jag kommit till en sagovarld - forst forknippade jag allt med Sagan om ringen - jag var i The Shire med de grona kullarna och den saftiga majsen... men nu nar jag varit har ett tag borjar jag forsta och lara mig mer om individerna och familjerna som bor har, och i vilken verklighet de lever i, denna verklighet som pa manga satt ter sig mycket hardare an livet i det rika vast... yupp, jag tror att vi har mycket vackert att lara harifran.

Law
- det kommer snart fler dagboksinlagg om vara aventyr har i San Lucas!

Nu ar vi tillbaks i Quito efter en underbar helg i Mindo, en molnregnskog som ligger 2.5 tim harifran. Vi akte tidigt pa lordagen och kom tillbaks igar. Borjade lordagen med att aka en linbana 150 meter ovanfor marken ut i reggnskogen dar vi vandrade i ca 4 tim. Vi badade i vattenfall, sag djur och vaxter som jag bara har sett pa tv innan!

Vi var trotta efter en lang dag i varmen sa la oss i hangmattorna pa balkongen pa hostelet, tittade ut over skogen och dromde oss bort. Dagen efter vaknade jag tidigt och la mig i hangmattan och hade lyckan att se kolibris flyga precis utanfor, valdigt vackra!

Vi at en fantasktisk frukost och kande oss redo for aventyr igen, begav oss pa en tur i skogen med hastar! dagen avslutades med "tubing" (gummi-ringar som bands ihop och akte ner for floden) mycket roligt trots kylan och den obekvama promenaden tillbaks utan skor och genomblota klader!

Idag var vi hos Fenocin pa formiddagen och spanska som vanligt pa eftermiddagen! Spanskan gar framat!

Langtar till Loja och att komma bort fran Gringolandia (turist omradet vi bor i). Vill ha natur och landsbygd!

Nu tillbaks till hostelet och sangen!

Godnatt!

Nu har vi varit här i tre dagar och  börjat vänja oss vid allt det nya! Vi har nu tre veckor framför oss med introduktion från organisationerna på förmiddagarna och fyra timmar spanska på eftermiddagen. Igår gjorde vi ett spanska test för att se hur vi ligger till, gud vad svårt det var! Hälften var ord och verbformer jag inte hade sett eller hört innan så ska bli skönt att ha intensiv spanska nu!