Inti raymi

I juni, juli och augusti ar det stora festligheter i den andinska regionen - Inti Raymi, som pa kichwa betyder fest for solen. Har kommer nagra bilder fran de tillfallen Anton och jag har deltagit.


Dansandes pavag fran San Pablo Urku till grann-comunidaden La Chimba.


Man med diabluma-mask, som har ett ansikte framtill och ett baktill - en symbolik fran den andinska kosmovisionen for att visa att datiden och framtiden har ett starkt samband med varandra, i Puntiachil, Cayambe.


En dansar, sjunger och spelar musik hela dagen, alternativt natten, och forflyttar sig genom att dansa i en cirkel, vilket ocksa har en viktig symbolism i den andinska kosmovisionen - det cirkulara. Har i San Pablo Urku. Det dansas fran hus till hus och dansgrupperna bjuder pa underhallning i folks vardagsrum dar det bjus pa mat och den traditionella drycken chicha.


Amelie


Protester pa ALBA-mote i Otavalo

For ungefar tva veckor sedan hade ALBA, som ar alliansen for progressiva presidenter och alternativ utveckling i Amerika dar bland annat Ecuador ar medlem, ett mote i Otavalo i norra Ecuador. Bland annat deltog Venzuelas president Hugo Chavez, Bolivias president Evo Morales och Ecuadors president Rafael Correa for att utforma en deklaration med inslag som starker de manskliga rattigheterna och respekten for miljon. Efter motet kunde man i landets storsta tidning El Comercio lasa Evo Morales citat: "kapitalismens undergång är mänskligheten och naturens räddning", vilket, tillsammans med motets resultat, skulle gora ursprungsfolksrorelserna nojda. Dessa var dock inte ens inbjudna att delta i motet, vilket ledde till stora protester och demonstrationer under helgen som motet holls. Dessutom anklagar CONAIE, som ar Ecuadors storsta ursprungsfolksorganisation, Rafael Correa for att inte alls utova den socialism han pastar sig gora, utan istallet se mer till vinstintressen inom olje- och gruvindustrin. Bland demonstranterna befann sig en shaman fran Amazonasregionen med en orm, som ar en stark symbol for bade regnskogen och anderna. Ormen skramde polishastarna som var dar for att hindra demonstranterna att komma in i byggnaden dar motet holls, vilket ledde till ett smarre kaos och ett missforstand om att demonstranterna var mer valdsamma an vad de faktiskt var. En polisanmalan har gjorts dar man kallar ursprungsfolksrorelsen for terrorister. Det hela kan i varsta fall leda till att ursprungsfolksrorelsen for det svarare att fa fram sina krav om sina rattigheter hos de hogre instanserna.

Las mer har.

Amelie

VM i Inti Raymi

Fredag den 11 juni - Amelie och jag kommer fram i San Pablo Urku; byn, samhället, ja helt enkelt stället där det händer. Vi slungas in i Kawsays föreläsningar på storgodset och får vara med om bl.a. Pacha-manka redan första dan, hejudamej, jag är redan yr!
Helgen går och vi gör oss hemmastadda i våra nya familjer. Jag har hamnat hos Laura och Fernando, två vänliga själar som precis som resten av byn ger generöst utan en tanke på återgäldning. Stadiet av nytt, allt är nytt, nytt nytt; två nya busiga lillbrorsor, 1 ny självständig "lill"syrra, nytt hus, nya arbetsuppgifter, ny mat, ny kultur, ny fest... ja just ja, det är Inti Raymi-månad, vilket betyder att det festas oupphörligt ända fram till juli!
Sjungandes och dansandes, männen iklädda getbyxor och diabluma-mask, kvinnorna sinna vackra traditionella kjolar och blusar, allt toppat med en farfarshatt. I ring dansar vi, timmar i sträck, jajemen det här är uthålliga mänskor måtro, och energin hålls uppe av de få som går omkring och delar ut chichan, den stärkande drycken som alla dricker av ur ett och samma glas. Vi spelar coplas natten igenom, det är den medryckande musiken där det sjungs från själen med hjärtskärande toner:

"Bailando, bailando - Cantando cantando

Asi llegaremos adonde queremos."

Sannerligen, sjungandes och dansandes, det är så vi ska komma fram -fram till dit vi vill.



I alla fall, nytt var det. Stiga upp tidigt för att mjölka kossor och bära 20 liter mjölk på ryggen i en sjal, äta en rejäl frukost, vidare till dagens aktivitet - det kan vara allt från att hjälpa till att vaccinera alla byns kor, göra ost, jobba på plantskola eller bygga hus. Varierat värre.
Sedan är det dags för mat, kanske en lunch i Olmedo med soppa, varmrätt och en smarrig juice för överkomliga 1,5$, eller så bär det av hemåt för att njuta av äkta mat från bygden, ofta lagad över öppen eld. Med egna råvaror lagas bl.a. mote, coladas, humitas och mycket soppor. De egna råvarorna jag pratade om, sådda och skördade av familjen själv - Majs, potäter, lök, mjölk, chochos, avas, vete, havre... listan är lång. Mums.
Efter maten hänger jag kanske lite med familjen - kanske spela kort med busungarna, mjölkning igen. Det finns alltid något att göra, ingen tristess råder här icke. Vid åtta är det nattadags, då brukar en vara rätt slut, och familjen som går upp vid 4-5 brukar också knyta sig såhär dags. Ibland får jag sova, men jag försöker tappert hänga med upp tidigt så ofta jag kan, även om det ibland är svårt för en van sjusovare.



När vi har en ledig dag kanske vi hjälper familjen med någon vardagssyssla såsom sådd eller skörd, eller så tar vi den "extrema" bussen in till stan Cayambe för att handla eller nåt. Det har också hänt att vi flytt till Quito för att vara med om en jubileumsceremoni för ursprungsfolksrörelsens 20 år av organisering, eller min första Pride-festival, men oftast är det vilodag som gäller.



Månaden hittills i S.P.U har alltså vart fullpackad med njutning och även kanske lite sjukdom men helt klart väger det över åt det bra hållet med några ton. Jag är lycklig och nöjd med alla de vackra ting jag har fått sett och uppleva tillsammans med min fina kompanjon Amelie, så mycket att det inte går att skriva varken upp eller ner på någon blogg, och jag kan bara konstatera att detta bara är början. Det spritter i kroppen vid tanken av fem månaders härligheter till här i goa, goa San Pablo Urku, där gammal tradition hålls vid liv och uttrycks med glädje och stolthet. Dit har vi släppts in, med värme och utan frågetecken, deras värld, den som egentligen inte är ett dugg ny, men oj så vacker.


Vykort fran San Pablo Urku






Amelie

Inti Raymi - Fiesta del Sol (Solfesten)


Denna dag vantade den suverane med sina foraldrar pa gryningen. I bedjande stallning och barfota pa plazan oppnade de sina armar och gav ut kyssar i luften. Nar de forsta solstralarna nadde Inkan lat han tva guldbagare fyllas med Chicha (majsol) och med vanster hand drack at sina foraldrars ara medan han med den hogra lat spilla ut pa ett guldkrus.
(till Pachamama?) Darefter gick man till Corichancha for att dyrka solen, och de hogsta cheferna (Curacas) lat ta fram offergaverna och hela foljet atervande till plazan for att offra alltsammans i en ny eld som tandes med hjalp av en spegel och ett guldarmband av den hogsta prasten. Djurkottet delades mellan alla narvarande, liksom en stor mangd Chicha – som rackte sa lange sa att festen kunde fortsatta i flera dagar.
Text upplast av en larare pa skolan


Idag firas Inti Raymi alltid den 21 juni, fast det var inte forran 1944 som festen aterupptogs da den varit forbjuden sen Virrey Fransisco de Toledo inte ansag att hogtiden gick val ihop med den katolska religionen, detta ar 1572.


Jag fick se hur man firade Inti Raymi pa en grundskola i San Lucas for forsta gangen, ty innan har man aldrig gjort det fastan skolan ar en skola Bilingüe, dvs. att de forutom spanska ocksa lar ut ursprungsspraket Kichwa. Under ceremonins gang talade skolans larare och rektorer, medan barnen dansade och konstruerade Chakanan (det Andinska korset) med blommor och frukter. I och med solfesten tackar man Gud for solen som ater gett dem liv sa att man annu en gang kunnat skorda. Festen avslutades med att frukten delades ut till alla narvarande och talarna uttalade sin onskan om at
t bevara den rika kultur som fogar samman folket.


Elenita

RSS 2.0