Livet i Sagan om ringen skulle faktiskt kunna jämföras med våran egna lilla värld, bara att det saknas fler nyanser. Allt är ju inte bara svart och vitt... Vi är ju även beiga, gula, bruna, röda och alla möjliga färger mer.

Och beroende på vem du frågar så skiftar ju det onda i världen en hel del...

Hip som hop skulle jag i alla fall nu vilja göra en snabb jämförelse mellan Frodo och en militant aktivist, ta en liten stund att betänka detta. Sen kan du skratta åt det, kanske spotta på det, eller älska det, your call.

-

Ringen. Frodo har ju sin ring, och den gör honom hemskt ont, han blir sjuk och svag av den. Förtärd och deprimerad, ibland rent av desperat och helt förtröstelselös.

Är inte detta vårat samvete som tynger på oss som tycker oss ana en annan sanning bakom kapitalismens, tillväxtens och nykolonialismens framgångscharader?

Vi som anar döden, utrotningen av alla människor och flertalet andra djur och växter bakom denna galenskap som kallas materialism och överkonsumtion.

Ibland är det svårt att ens förstå tankegången bakom den elake kungen Saurons beteenden när han och hans likar göder våra barn med den amerikanska drömmen om ett liv i girigt, ensamt överflöd. Hans luriga och manipulativa meddelande lyder; Vi är ju alla lika för vi kan alla välja att lyckas, och om jag har det bättre än du är det bara för att jag har förtjänat det, din mask!

...Väldigt lite pratar han om hur han "erövrat" sig till alla möjligheterna med en stor portion grymt, iskallt våld.

...

Men trots sin smärta så kämpar Frodo på, beslutsamt och solidariskt.

För han vet, precis som du, att om vi inte gör något, och det nu, så är det inte bara de ansvariga som får lida för sina handlingar, utan hela världen.

Gollum. Det är den person Frodo skulle kunna bli.

Gollum är förvriden och plågad av ringens sjukdom, helt beroende av den för att glömma vad som har blivit av hans liv, hans person, och hans omgivning. Det är hans enda livskraft och en oumbärlig distraktion från den grymma verkligheten.

Frodo har ett val, antingen fortsätter han att kämpa, tar de oändliga smällarna som det innebär - att bli jagad av både ondskefulla mörka riddare och brutala orker.

Eller, så sätter han på sig ringen för att hänge sig helt och hållet åt sin egen själviska distraktion och sitt sjuka beroende för att så småningom bli till Gollum 2.

Vi har också ett val. Antingen slåss vi, outtröttligt och kompromisslöst, mot

"the man", de rika knösarna från WTO och deras gorillor.

...Eller så slår vi på teven, skiter i allt som heter etik, rättvisa, empati, ekologi... för att ägna oss åt just bara oss själva, med karriär och mycket bling-bling, eller vad fasen det nu kan vara.

Pengar, glamour, och saker. Lite hederligt Svenskt lyx på bekostnad av lite hederligt underklass- eller utländskt slit, för att inte tala om mamma jords uppoffringar.

Men detta liv är tråkigt. Det är meningslöst och till slut gör det oss alla till Gollums..

"It's MINE! It is MY precious... money." Vad hände med solidariteten i nord?

-

Men, Sagan om Ringen(!!!©!!!) lärde ju oss också en till läxa. Frodo når ju sitt mål till slut, med hjälp av hans vänner kommer han slutligen fram till den där magiska vulkanen där han släpper ner den fördömda ringen och Flinthjärta, oj förlåt, jag menar Sauron smälter och hela hans slavimperium faller i småbitar. Orkerna blir omringade(sen dödade?) och alla världens folkslag får leva i fred och solidarisk mångfald(minus orkerna..).

Det är väl det som vi kan hoppas på, om vi sluter oss samman.

Alla jordens människor, kvinnor, barn och män, soldater, fabriksarbetare, alla möjliga typsorter och filurer!

- Om vi ställer oss upp, då SKA Babylon falla. Då har de ingenting att sätta emot. Om vi bara skiter på deras idéer som de har tatuerat in i våran hjärna om att en chef är värd mer än en golvarbetare, att en man är mer värd än en kvinna och att en vit duger mer än en svart. Då kan de stå där och vifta med sina papperslappar, men vi ska TA det som är vårat och vi SKA ha fred.