Datorer rader det ingen brist pa för svenska ungdomar. I Jönköping far nu varje ny elev en laptop, pa samtliga gymnasie skolor. Under en tre ars period far eleverna anvanda sig av sin barbara dator lika mycket hemma som i skolan. Sen far man möjlighet att köpa den för den for en mindre summa. Det är för att eleverna lättare ska hänga med i skolan, istallet for att skriva av lararens anteckningar sa lagras det automatiskt pa elevens dataminne. Detta tror man ska gora eleverna battre vad det galler inlämnings uppgifter och prov. Samma it process sker i alla svenska kommuner. Det ar en sjalvklarhet att man ska fa en dator numera, iaf om man soker pa soksajten google: "dator  gymnasium". Man lockar ungdomar med datorer, ingen skola vill hamna efter. Mangmiljon summor kostar det for att staten, som vill att svenska ungdomar ska anvanda tangentbord istallet for penna&papper. Inte bara maste man byta ut skolornas el ledningar,  datorerna maste in pa service (för att rensa bort virus och spel) m.m.

Förra veckan besökte vi en bergsby i Vinoyuka, i norra delen  av Loja provinsen.  Vi traffade medlemmar fran FENOCIN och besökte ett dagis och en skola. Dagiset hade ett rum och kök, en lekplats pa 15m2 (gammalt bambu staket som skydd mot en brant ravin ner mot floden). Här leker 25 barn fran aldrarna 0-6 ar. Här fanns ocksa byns ända dator, en liten plast burk med windows 95 – och NEJ, den fungerade inte.

Vi fortsatte sedan vart besök till lag/ mellanstadie skolan. En stor bild pa presidenten Correa möter oss när vi gar in pa skolgarden, en  fotbollsplan som är omgiven av tre gula byggnader.  Här studerar och leker över hundra barn. Vi gick in i samtliga klassrum och presenterade oss och undersökte vilket ämne som dom ville lara sig mer av eller som fattades. Självklart sa svarade barnen “COMPUTADOR”  – datakunskap. Dom flesta utav barnen har aldrig använt sig av en. Ingen dator fanns tillganglig och vi fragade rektorn om framtiden men hos skakade pa huvudet. Att ga ut darifran och veta vilken lyx som vara barn har dar hemma, ja, det var inte kul.

Skulle  det inte räcka med vara traditionella datasalar i vara svenska skolor, man kan skicka nagra laptops till skolor som inte har. Solidaritet undervisar man tydligen inte i vara svenska "moderna" klassrum, men man kanske borde. Eller hur "utbildningsminister" Jan Bjorklund?

Jag och Lina planerar nu pa att försöka bjuda in dom aldsta barnen till ett internet café i San Lucas. Där vi ska halla i nybörjar kurser i datakunskap. Men det är manga barn pa fa datorer, en timmas bussfard. Vi ska gora sa gott vi kan!

 

Mikael Hulting

CONAIEs president Marlon Santi talar.

I mandags akte Anton och jag tillsammans med Antons "mamma" Laura och min "bror" Sergio till parken El Arbolito i centrala Quito for att vara med pa CONAIEs arrengemang for att fira 20-arsjubileum av ursprungsfolkets resning och kamp i Ecuador. Narvarande fanns ursprungsfolk fran alla delar av landet, bland annat nagra som hade gatt i elva dagar fran Amazonas for att komma till Quito. Dar fanns en scen dar artister och grupper spelade, antingen kampmusik med politiska texter eller traditionella rytmer fran respektive region. Fran scenen talade ocksa framtradande personer inom ursprungsfolksrorelsen, bland annat CONAIEs president Marlon Santi, som pratade entuasiastiskt om kampen for sina rattigheter, om vattnet, om gruvorna och om transnationella (europeiska och nordamerikanska) foretag som kommer och forstor.

Forresten sa skickade larare Carmen en bra lank om den nya konstitutionen har i Ecuador. Las!

---

Amelie

I sondags skulle Aida, mamman i huset dar jag bor, pa ett kvinnomote, Caja solidaria Mushuk Sisa, pa haciendan, och jag foljde med. Om jag fattade ratt ar det en slags organisering av lan och utlaning av pengar, som en har mojlighet att utnyttja vid behov. Pa motet borjade jag kanna mig yr i huvudet och varm, antagligen en mix av mensvark och att jag precis hade sprungit ett par hundra meter har pa den hoga hojden. Jag gick hem och vilade, och ungefar en timme senare kom Aida hem. Hon kom in i mitt rum med en morotsstump, ungefar stor som en handflata, i handen, borjade smeka den hart over mitt huvud samtidigt som hon harklade sig, andades hart ut och in, gjorde massa obekvama laten och mumlade svordomar "¡Carajo, sale de aqui!". Hon gick sen till dorren och spottade (ut det onda?) och sen gjorde hon samma sak over min rygg och framsida overkropp. Sen gick hon. Sa gick det till forsta gangen jag fick uppleva andinsk lakemedelskonst. Pa kvallen hade vi moroten i soppan.

---

Amelie

Forsta dagen Anton och jag kom hit till comunidaden (bysamfalligheten) San Pablo Urku, ca tre timmar norr om huvudstaden Quito, fick vara med om en matlagninsritual som kallas Pacha manka. Vi var val runt 50 personer, och forst bar vi stenar till en lamplig, gravbar grasplats och valde sedan vars en sten for att prata med den och saga nagra ord till Moder Jord och aven onskningar om en hade nagra sana. Sedan lade vi alla stenar i en hog pa tva stockar, som skulle symbolisera ledarna i byn, och tackte sedan det hela med vedtran. Eftersom elden ar manlig var det kvinnorna som skulle tanda pa. Under tiden det brann gravde mannen ett hal i marken precis intill, drygt en meter djupt. Nar stenarna hade varmts tillrackligt i elden bars de over ner i halet, och sedan lades maten i, som var potatis, kott i blad, artor, majs med mera. Det hela tillagades sedan nergravt under jord under cirka en timme, for att sedan tas upp och atas, och vi tyckte oss kanna att den har maten var tillagad med hjalp av Moder Jord.


Stenarna till Pacha Manka varms upp.


Den fardiga och tillagade maten tas upp ur halet i marken.


Samma helg som vi anlande holls talleres, laroverkstader/workshops, i aulan pa haciendan, "centrum" i San Pablo Urku, dit det hade kommit bade folk fran den egna comunidaden, men ocksa fran narliggande byar. Helgen var en del av Kawsays kurser som kommer paga fram till december, som ar kurser med tema Gestión territorial, Recursos naturales y Gobiernos comunitarios (typ: Territoriell forvaltning, Naturresurser och Gemenskapsstyre/sjalvstyre). Bland annat var det en man som hette Carlos som pratade om hur viktigt spraket ar for en kultur, angaende att farre och farre pratar usprungsspraket kichwa. Cesar Pilataxi, Kawsays president, holl ocksa i ett pass dar han pratade om Latinamerikas historia med stor vikt pa kolonialiseringen for over 500 ar sedan och aven San Pablo Urkus historia. Vidare om vilka rattigheter de har, vad det innebar att vara en del av en comunidad deras normer och territorium och om Chakana och de viktiga elementen i livet och tron. Hela syftet uppfattade jag som att sprida kunskap och medvetenhet om vilka dom ar, vad deras kultur ar och att det ar viktigt att bevara den.


Cesar Pilataxi pratar pa en taller.

---

Amelie

Hon stiger upp i gryningen nar det fortfarande ar alldeles becksvart ute. Hon tander lampan och klar pa sig sa snabbt hon bara kan, det blir manga lager for att skydda sig mot kolden och fukten som tranger in genom alla springor. Alla pepparkakor och de trekantiga knackebroden som hon smakat for forsta gangen i sitt liv, har mist sin knaprighet och forvandlats till mjuka, sega brodstycken. Hon gar ut i koket, tander gasspisen for att varma lite vatten i en platkastrull, med det vattnet tvattar hon sen sitt langa vackra och tjocka har och binder det i en lang flata.

- GRACIAS, GRAAAACIAS! Nagon tjuter langt bakifran bussen och det drojde en bra stund innan jag forstod att det var var handledare som skrek "tack" sa hogt han bara kunde for att fa stopp pa bussen. Vi hade akt i narmare 10 timmar pa Via Panamerica fran Quito och i lordagsgryningen kom vi fram till den lilla byn San Lucas. Det var ratt for att det regnade, men vi blev snabbt ledda till ett rum pa en forskola, som har bade ljus och datorer, och dar vilade vi ut ordentligt.

Under vara tva forsta dagar har har vi fatt sova pa forskolan, atit rejala mal mat, bade till frukost och middag. Det har varit mycket choclo (stora vita majs) med ost, ris och vitt brod som ordforandes familj bakar alldeles sjalva. De ar en stor familj pa sju barn, vilket inte ar ovanligt. En kvinna som jag motte pa bussen berattade om sina 10 syskon, och att tre av dem har emigrerat till Spanien for att jobba. Manga manga manga familjer splittras i jakten pa pengar, ju fler jag stoter pa, desto fler storys far jag hora om den elandiga migrationen. Rent statistiskt sett uppgar dessa pengar som skickas tillbaka till familjerna i Ecuador ungefar lika mycket som oljan drar in.

Under var forsta helg har besokte vi de narmaste staderna Loja och Saraguro. Den ena (Loja) ar supermodern och kulturrik, den andra ar en ursprungsfolksstad och annu mer intressant med alla deras lokala marknader och kyrkoprocessioner...




Vet inte varfor, men nar jag blickar ut pa detta vackra landskap som omges sa vackert av skyddande berg vars toppar forsvinner i tjocka molntacken, man ser en flod som rinner nere i dalen, hor djur som later, tutor och pa de leriga vagarna vandrar folk i sina traditionella klader - dvs, morka trekvartsbyxor, en svart poncho samt hatt for mannen, och mork kjol med broderade verk samt paljetter plus en vacker broder blus och smycken for kvinnorna - da kan jag inte lata bli att forundras. (o nu har ocksa jag fatt lara mig att skriva langa meningar) Det kanns som om jag kommit till en sagovarld - forst forknippade jag allt med Sagan om ringen - jag var i The Shire med de grona kullarna och den saftiga majsen... men nu nar jag varit har ett tag borjar jag forsta och lara mig mer om individerna och familjerna som bor har, och i vilken verklighet de lever i, denna verklighet som pa manga satt ter sig mycket hardare an livet i det rika vast... yupp, jag tror att vi har mycket vackert att lara harifran.

Law
- det kommer snart fler dagboksinlagg om vara aventyr har i San Lucas!

Idag var sista dagen pa spanskaskolan.

Anton smorjer in Mickes branda rygg i vart 16 m²-rum.

Tack och hej,

Amelie

Häromdagen var vi på Latinamerikagruppernas, SALs, kontor här i Quito och träffade bland annat Frida och Markus som är två svenskar som arbetar på SAL här. Markus berättade lite om hur det politiska situationen ser ut i Ecuador, vilket var väldigt intressant, givande och viktigt för oss att känna till.

Rafael Correa är president sedan tre år tillbaka med sitt parti Alianza País, som egentligen är en sammanslagning av flera olika grupper. I valet vann han över Alvaro Noboa, som sägs vara en av världens rikaste män bland annat eftersom han äger extremt mycket mark och har kontroll över många bananodlingar och exportvaror, så det var en stor framgång.

År 2008 skrevs en ny konstitution som innehöll flera kontroversiella delar till ursprungsfolkets och böndernas fördel, som till exempel nya riktlinjer angående vattenlagen, presslagen, gruvlagen och territoriumlagen. Problemet är att det som står i konstitutionen är ganska absrakt och nu är utmaningen att överföra det hoppfulla och bra till verkligheten och praktiken. Den processen går ganska trögt och det fifflas även lite under tiden. Bland annat så har asamblean, riksdagen, haft möten på natten där de ändrat i lagarna och konstitutionen och tagit bort viktiga delar till ursprungsfolkets nackdel. Detta har lett till stora protester från ursprungsfolksrörelsen, bland annat FENOCIN, som har börjat kritisera Correas regering. Det finns fortfarande ett stöd, men utvärdering pågår om hur FENOCINs ställning till regeringen egentligen är.

Vattenlagen är en av de saker som händer här som är högaktuell och har blivit en slags symbol för protesterna. Läs mer om vad som händer i Ecuador just nu här.

Mur i Quito: "Vatten med vattenlagen"


Hasta luego.
Amelie

Nu ar vi tillbaks i Quito efter en underbar helg i Mindo, en molnregnskog som ligger 2.5 tim harifran. Vi akte tidigt pa lordagen och kom tillbaks igar. Borjade lordagen med att aka en linbana 150 meter ovanfor marken ut i reggnskogen dar vi vandrade i ca 4 tim. Vi badade i vattenfall, sag djur och vaxter som jag bara har sett pa tv innan!

Vi var trotta efter en lang dag i varmen sa la oss i hangmattorna pa balkongen pa hostelet, tittade ut over skogen och dromde oss bort. Dagen efter vaknade jag tidigt och la mig i hangmattan och hade lyckan att se kolibris flyga precis utanfor, valdigt vackra!

Vi at en fantasktisk frukost och kande oss redo for aventyr igen, begav oss pa en tur i skogen med hastar! dagen avslutades med "tubing" (gummi-ringar som bands ihop och akte ner for floden) mycket roligt trots kylan och den obekvama promenaden tillbaks utan skor och genomblota klader!

Idag var vi hos Fenocin pa formiddagen och spanska som vanligt pa eftermiddagen! Spanskan gar framat!

Langtar till Loja och att komma bort fran Gringolandia (turist omradet vi bor i). Vill ha natur och landsbygd!

Nu tillbaks till hostelet och sangen!

Godnatt!