Under augusti månad deltog jag och Micke på den Regionala ledarskolan i Loja, södra Ecuador. Vi höll på att dö av ren utmattning och trötthet.

Ett fyrtiotal ungdomar i åldrarna 14 och uppåt (de flesta var 17 år gamla) samlades för att studera teman såsom matsuveränitet, genus, migration, retorik, den latinamerikanska bonde- och kamphistorian och miljö.

Vareviga dag steg vi upp strax innan fem (fortfarande mörkt och väldigt, väldigt kallt ute) för att formera oss i leden och skrika slagord, för att sedan sätta igång med gympan. Därefter serverades frukost, och innan lektionerna började höll alltid en grupp i Mistican.

En Mistica har vi fått förklarade som ett mysterium. Det är nämligen upp till var och en att tolka det gömda budskapet, eller hemligheten i hela ritualen. Oftast när vi kom in i rummet, hade gruppen redan förberett lokalen genom att utse en plats i rummet, där de använt sig av frön, ljus, blommor, frukter, flaggor etc. för att referera till ett tema. Sedan gjorde de entré, skrek slagord, spelade musik, sjöng eller helt tysta gjorde en mini-teater. Detta görs för en rad anledningar, som att ge kämparglädje, kontakta Moder Jord, eller stanna upp och påminnas vart en befinner sig.

Hela konceptet med skolan, var utom att utbyta kunskaper och erfarenheter, att även involveras i den kollektiva och demokratiska processen i skolan. Förutom att vi delades in i sex arbetsgrupper, för att studera i dessa och presentera våra gruppuppgifter, tilldelades var och en i gruppen en specifik roll. Jag hamnade i hälso-gruppen, medan Micke blev ansvarig för mistica. De övriga rollerna var: ordförande, sekreterare, städ & infrastruktur, disciplin och sport.

Det hölls lektioner hela dagen till kvällen, då vi innan middagen alltid hade en rekreationstimme innan vi började igen. De flesta dagarna höll vi igång ända till klockan elva på natten. Som ansvarig för hälsan i kollektivet höll jag på att bli galen på de långa dagarna och den stressade stämningen på skolan, för ungdomarna blev snabbt dåliga och hade ont i huvudet, fick förkylningar osv.

Det var sannerligen en upplevelse och en bra erfarenhet. Trots att jag många gånger fördömde det hela kom jag tillslut därifrån lycklig och peppad till 1000 efter att ha sett hur mycket de kämpar här för en förändring.

Li