I sondags skulle Aida, mamman i huset dar jag bor, pa ett kvinnomote, Caja solidaria Mushuk Sisa, pa haciendan, och jag foljde med. Om jag fattade ratt ar det en slags organisering av lan och utlaning av pengar, som en har mojlighet att utnyttja vid behov. Pa motet borjade jag kanna mig yr i huvudet och varm, antagligen en mix av mensvark och att jag precis hade sprungit ett par hundra meter har pa den hoga hojden. Jag gick hem och vilade, och ungefar en timme senare kom Aida hem. Hon kom in i mitt rum med en morotsstump, ungefar stor som en handflata, i handen, borjade smeka den hart over mitt huvud samtidigt som hon harklade sig, andades hart ut och in, gjorde massa obekvama laten och mumlade svordomar "¡Carajo, sale de aqui!". Hon gick sen till dorren och spottade (ut det onda?) och sen gjorde hon samma sak over min rygg och framsida overkropp. Sen gick hon. Sa gick det till forsta gangen jag fick uppleva andinsk lakemedelskonst. Pa kvallen hade vi moroten i soppan.

---

Amelie