När du köper något ätbart hemma i Sverige är det ditt, för dig att konsumera, utan att någon annan lägger sig i. I Ecuador är det inte riktigt så, åtminstone inte här på den andinska landsbygden. När en köper ett bröd, kakor, en påse chips, en öl eller godis bjuder en alltid på de bekanta i den närmsta omgivningen så att alla får lika mycket. Om en inte gör det känns det som att en får skumma blickar på sig som säger "Vet hon inte att här dela en med sig?". Så det har jag och Anton fått lära oss här - att dela med oss oavsett vad. Även om du är hur hungrig som helst måste du ge halva brödet till han som sitter i sätet bredvid på bussen, eller om du är helt torr i munnen av törst måste du bjuda alla runt bordet på vars ett glas innan du själv kan ta för dig. Ibland tar vår svenska mentalitet över och en köper ibland lite i smyg och hoppas att ingen ser. Men det är helt klart en fing grej, att dela med sig, som vi borde ta med oss till Sverige och få svenskar att bli mer generösa. Hemma i Sverige kostar dock en påse chips ungefär 15 gånger så mycket mer än här.