Tarmarna kryllade av bakterier. Togs in pa akuten. De gav mig ett tiotals dropp, antibiotika och nat for tarmarna ocksa medan de anda holl pa. Varsta av allt var att de gav mig endast kottbuljong till "mat" och da jag sag mig sjalv i spegeln kom jag endast att tanka pa ett valdigt uppsvallt spoke.

Men jag frisknade till, tack doktorn, tack fangelsesjukhus - det trodde jag aldrig.

MEN nu vill jag tillbaka till Coca.

For jag ar sa fruktansvart arg.

Arg pa hela den absurda situationen.

Anledningen ar enkel.

Coca ar en stor stad, som vaxt till sig pa nagra ar, tack vare oljan. Folk flyttar dit fran alla mojliga hall. De som inte far jobb inom oljebranschen utbildar sig till militarer for att skydda det svarta guldet som flyter likt venerna i en manniskokropp. Naja, kanske inte riktigt... for att komma at oljan maste du borra 12 km. Det dar, var en parentes, nan annan dag aterkommer jag om hur oljeproduktionen gar till... De som inte blir militarer kan istallet bli poliser, for det behovs det ocksa gott om nar det ar sa mycket cash som cirkulerar.

Det ar dyrare i Coca.

Folk lyssnar pa mycket vasterlandskt pop.

Men de gar forsiktigt pa gatan, halsar knappt pa grannen.

I vissa fall liknar Coca Sverige.

Och a den andra sidan finns det barn som vaxer upp utan sina foraldrar i staden for att de ska kunna fa ga i skolan pa formiddagarna. Manga alldeles ensamma. Manga som lagger sig hungriga for att de inte vet hur de ska laga mat. De ar 9+ gamla.

Deras foraldrar ar kvar ute pa landet, pa sin finca och sliter. De skickade ivag sina barn, for jordbruket ar domt att misslyckas. Den tiden ar forbi. Den gick i all hast. Det galler att hanga pa, inte slacka efter.

Anledningen stavas och uttalas kapitalism. En exploatering utan dess like, pa manniskor, djur och natur. Ett enda mal i sikte: att tjana pa det. Och det gor de, de snorvalparna i utlandet dar de tryggt pa hall dirigerar med guldpennan.

Den smapotatis som blir kvar sprider endast segreringen mellan det egna folket. Nu sa, ska ni lara er att konkurrera med er motstandare, glom att han en gang var din granne!

Det ar bara att beklaga, bast att lata sig slukas med i karusellen... eller?

NEJ.

Grundaren for FEPIO bestamde sig for att inte bara sta och titta pa. Han grundade skolan, for att atminstone ge barnen en chans till att finna nagot annat, lata dem fa upptacka mojligheternas varld. For att fa komma ifran hjarntvattningen maste en fa verktygen.

Frisknar till sa smatt.

- Li